{"id":1602,"date":"2013-04-03T19:31:35","date_gmt":"2013-04-03T19:31:35","guid":{"rendered":"http:\/\/sundalsryr.se\/?p=1602"},"modified":"2013-04-03T19:44:28","modified_gmt":"2013-04-03T19:44:28","slug":"rapport-fran-leden-6","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/sundalsryr.se\/?p=1602","title":{"rendered":"Rapport fr\u00e5n leden del 6"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

V\u00e5r, l\u00e5nghelg, god mat och vila. Men det kan l\u00e4tt bli f\u00f6r mycket i l\u00e4ttjans v\u00e5gsk\u00e5l, f\u00f6r att \u00a0v\u00e4ga upp det hela en smula passade det bra att ta \u00e5rets f\u00f6rsta tur p\u00e5 leden. Det g\u00e5r \u00a0naturligtvis bra att g\u00e5, cykla, rida eller springa p\u00e5 lederna \u00e5ret om, men i vinter har det mest \u00a0blivit v\u00e4gar f\u00f6r min del.\u00a0 S\u00e5 nu var det dags f\u00f6r \u00e5rets premi\u00e4r. Sj\u00f6bottenleden stod p\u00e5 tur. P\u00e5 \u00a0kartan har den nr: 2, men prickarna skymmer varandra och det kan vara lite knepigt att se stigen. S\u00e5 h\u00e4r ser den i alla fall ut p\u00e5 en annan karta. Det \u00e4r inga problem att hitta stigarna i \u00a0verkligheten.<\/p>\n

Bilen st\u00e4lldes p\u00e5 den nya fina parkeringen efter g\u00e5rden Sj\u00f6botten (mellan H\u00e4ljebyn och \u00a0R\u00e5danefors). Jag tog ett dj\u00e4rvt beslut att l\u00e5ta vantarna ligga kvar i bilen. Det var ju de sista \u00a0sk\u00e4lvande timmarna av mars, i morgon skulle det vara april.\u00a0 Det var h\u00f6g tid f\u00f6r vantfri \u00a0l\u00f6pning, \u00e4ven om vintern och kylan envist bet sig kvar.<\/p>\n

Jag sprang tillbaka ett hundratal meter p\u00e5 v\u00e4gen och in vid den r\u00f6da pilen. Eftersom\"\"<\/a> Sj\u00f6botten \u00e4ven \u00e4r ett naturreservat finns h\u00e4r ocks\u00e5 L\u00e4nsstyrelsens orangea prickar att f\u00f6lja. Dessutom sitter det bl\u00e5\/vita snitslar som visar v\u00e4gen till idegranarna som v\u00e4xer i reservatet. Stigen g\u00e5r uppf\u00f6r och det g\u00e4ller att se var man s\u00e4tter f\u00f6tterna, m\u00e5nga stenar och r\u00f6tter g\u00f6r sitt b\u00e4sta f\u00f6r att f\u00e5 en att snubbla. Men benen k\u00e4ndes l\u00e4tta och f\u00f6tterna stadiga s\u00e5 \u00e4n \u00e4r inga problem. Strax kommer man till en sp\u00e5ng \u00f6ver en liten b\u00e4ck, direkt efter den \u00e4r man ute p\u00e5 rundslingan och man kan v\u00e4lja \u00e5t vilket h\u00e5ll man vill springa. Jag v\u00e4ljer v\u00e4nster och uppf\u00f6r. Springer man en runda och kommer tillbaka till samma plats borde ju antalet meter uppf\u00f6r och nedf\u00f6r j\u00e4mna ut sig, \u00e4ven om det inte alltid k\u00e4nns s\u00e5 n\u00e4r mj\u00f6lksyran rinner till.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Det ligger sn\u00f6 kvar p\u00e5 m\u00e5nga platser. J\u00e4mte skogsv\u00e4gen rinner en b\u00e4ck, fast i dag rinner den inte, kalla n\u00e4tter g\u00f6r att alla vattendrag som solen inte kommer \u00e5t att v\u00e4rma, fortfarande \u00e4r frusna. H\u00e4r \u00e4r det \u00f6dsligt, mystiskt och lite sp\u00e4nnande. Vildmark. Det \u00e4r inte l\u00e5ngt hit, \u00e4nd\u00e5 f\u00e5r man k\u00e4nslan av att vara l\u00e5ngt borta fr\u00e5n resten av v\u00e4rlden. Att det riktiga verkliga livet \u00e4r h\u00e4r och nu, vad som h\u00e4nder n\u00e5gon annan stans har ingen betydelse. Tr\u00e4den kommer forts\u00e4tta susa, b\u00e4ckarna kommer frysa och \u00e5ter vakna till liv, gr\u00f6nska kommer spira och vissna, spira och vissna, igen och igen, oavsett vad som h\u00e4nder i resten av v\u00e4rlden. Det \u00e4r trolskt dunkel mellan tr\u00e4den, men inte skr\u00e4mmande bara tryggt och v\u00e4lkomnande. \u00a0 \"\"<\/a><\/p>\n

Snart glesnar tr\u00e4den, solen har kommit \u00e5t att sm\u00e4lta sn\u00f6n och stigen ligger bar. H\u00e4rligt. Jag springer nu p\u00e5 gamla Uddevallav\u00e4gen? Med betoning p\u00e5 gamla och ett fr\u00e5getecken efter v\u00e4gen, f\u00f6r n\u00e5gon riktig v\u00e4g har det knappast r\u00f6rt sig om. Nu b\u00f6rjar det g\u00e5 nerf\u00f6r. Oj, hela nerf\u00f6rsbacken \u00e4r en isr\u00e4nna. Hur ska detta g\u00e5? Dubbarna under skorna \u00e4r bra, men klarar inte vad som helst. Jag v\u00e4ljer en mindre stig inne bland tr\u00e4den, den \u00e4r inte fullt lika isig men tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att jag ska halka till\u2026 I sista stund f\u00e5r jag tag med handen om en liten gran. Den r\u00e4ddar mig fr\u00e5n att ramla omkull men skickar i geng\u00e4ld en skur med torra granbarr \u00f6ver mig. Ja, ja b\u00e4ttre det \u00e4n brutna ben i alla fall. Nedanf\u00f6r backen skakar jag av mig barren, de som inte redan letat sig in under tr\u00f6jan i nacken vill s\u00e4ga.<\/p>\n

\"\"<\/a> Nu delar sig v\u00e4gen och jag v\u00e4ljer \u00e5terigen v\u00e4nster f\u00f6r att \u00a0komma upp till \u201dbarlindermaden\u201d. D\u00e4r v\u00e4xer en m\u00e4ngd \u00a0gamla idegranar, det \u00e4r f\u00f6r deras skull som l\u00e4nsstyrelsen gjort omr\u00e5det till naturreservat. N\u00e4r \u00a0jag kommer fram g\u00e5r jag runt och tittar p\u00e5 de gamla tr\u00e4den en stund. S\u00e5 fantastiska med sina \u00a0veckade stammar och fj\u00e4lliga bark. Virket l\u00e4r vara ypperligt att tillverka pilb\u00e5gar av och de \u00a0platta barren \u00e4r s\u00e5 giftiga att ett par gram r\u00e4cker f\u00f6r att d\u00f6da en h\u00e4st. T\u00e4nk om dessa gamlingar \u00a0kunde ber\u00e4tta om svunna tider.\u00a0 Nej, nu f\u00e5r det var nog med att strosa runt, h\u00e4nderna b\u00f6rjar bli \u00a0kalla. Jag f\u00e5r s\u00e4tta lite fart igen. \u00a0\"\"<\/a><\/p>\n

Mossan p\u00e5 stigen \u00e4r frusen och frasar n\u00e4r jag springer p\u00e5 \u00a0den, men den \u00e4r l\u00e4ttsprungen. V\u00e4rre blir det n\u00e4r jag \u00a0passerat stigen jag kom ifr\u00e5n. Gammal grovkornig sn\u00f6 \u00a0ligger djup \u00f6ver hela leden. Just s\u00e5 h\u00e4r m\u00e5ste det vara \u00a0att springa i socker. Jag kommer n\u00e4stan ingenstans, ett \u00a0steg fram och tv\u00e5 tillbaka, fy s\u00e5 jobbigt. Men h\u00e4nderna \u00a0blir snabbt varma.<\/p>\n

Till slut \u00e4r jag i alla fall framme d\u00e4r det \u00e4r dags att hoppa \u00f6ver ett dike och ta h\u00f6ger f\u00f6r att komma tillbaka dit d\u00e4r jag i b\u00f6rjan gick \u00f6ver den f\u00f6rsta sp\u00e5ngen. Om man v\u00e4ljer v\u00e4nster h\u00e4r kommer man till paradisleden. Men vintern har gjort sitt med konditionen, det r\u00e4cker med en led i taget. Nu \u00e4r det i alla fall mindre sn\u00f6 p\u00e5 stigen, v\u00e5rsolen v\u00e4rmer. N\u00e4r jag kommer ut p\u00e5 grusv\u00e4gen \u00e4r den mjuk av tj\u00e4llossning. I yster v\u00e5rgl\u00e4dje tar jag i lite extra i sista backen upp till parkeringen. Pannan blir svettig och hunden tokig av lycka. Vid bilen tittar hon fr\u00e5gande p\u00e5 mig, -vi kan v\u00e4l ta ett varv till? Nej, inte i dag. Men visst ska vi springa denna h\u00e4rliga del av leden igen. Minnet av den sagolika skogen och de g\u00e5tfulla gamla idegranarna kommer sitta kvar l\u00e4nge, som en rofylld tanke n\u00e4r livet stressar p\u00e5. Hoppas bara inte barren som fastnat i tr\u00f6jan sitter kvar lika l\u00e4nge…<\/p>\n

Klicka p\u00e5 bilderna om ni vill se dem i st\u00f6rre format.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

V\u00e5r, l\u00e5nghelg, god mat och vila. Men det kan l\u00e4tt bli f\u00f6r mycket i l\u00e4ttjans v\u00e5gsk\u00e5l, f\u00f6r att \u00a0v\u00e4ga upp det hela en smula passade det bra att ta \u00e5rets f\u00f6rsta tur p\u00e5 leden. Det g\u00e5r \u00a0naturligtvis bra att g\u00e5, cykla, rida eller springa p\u00e5 lederna \u00e5ret om, men i vinter har det mest \u00a0blivit…<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[11],"tags":[],"class_list":["post-1602","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-rapporter-fran-leden"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1602"}],"collection":[{"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1602"}],"version-history":[{"count":10,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1602\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1612,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1602\/revisions\/1612"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1602"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1602"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1602"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}