Nu \u00e4r jag tillbaka i Soldalens ro. Att bo h\u00e4r gav mersmak, kan man s\u00e4ga. Jag m\u00e5ste ju inst\u00e4mma i vad de ristade in i h\u00e4llarna \u2013 Soldalens ro. F\u00f6r det \u00e4r det verkligen. H\u00e4r kan man ladda batterierna efter en heldag p\u00e5 jobbet. Jag k\u00e4nner att jag faller in i rytmen n\u00e4r jag kliver av t\u00e5get p\u00e5 G\u00f6teborgs central och tar mig genom Femman huset till Lilla Bommen f\u00f6r att ta sp\u00e5rvagnen vidare till jobbet. Stegen \u00f6kar takten och troligen andra saker i kroppen ocks\u00e5. N\u00e4r jag sedan kliver ur bilen h\u00e4r hemma i Sundals Ryr igen kan jag finna mig sj\u00e4lv sittandes s\u00e5 en stund och njuta av tystnaden. Det \u00e4r ljuvligt! Inget trafikbrus, ett s\u00e5dant d\u00e4r ljud som finns d\u00e4r hela tiden och f\u00e5r stresshormonerna att g\u00e5 p\u00e5 h\u00f6gvarv. M\u00f6jligen kan man h\u00f6ra f\u00e5gelkvitter och det \u00f6kar \u00e5tminstone inte mina stresshormoner, snarare tv\u00e4rtom.<\/p>\n
<\/p>\n
Jag flyttade hit f\u00f6r 15 \u00e5r sedan med min dotter och d\u00e5varande man. Min dotter var d\u00e5 4 \u00e5r och vi hade under hennes f\u00f6rsta \u00e5r bott i Sk\u00f6vde och i V\u00e5rg\u00e5rda. Att flytta ut s\u00e5 p\u00e5 landet p\u00e5verkade oss alla s\u00e5 klart. Jag minns en dag d\u00e5 min lilla telning stolt visade upp en m\u00e5lning hon hade gjort. Jag tog emot pappret och v\u00e4nde p\u00e5 det och stelnade till. Pappret var alldeles svart. Hur jag \u00e4n tittade fanns det inte en endaste liten f\u00e4rgklick av annan kul\u00f6r. Hon hade inte ens missat en endaste liten fl\u00e4ck. Det svarta t\u00e4ckte hela pappret, varje liten millimeter. Jag hade ju l\u00e4st en del psykologi i min dar och t\u00e4nkte herregud, denna lilla flicka har tagit mycket skada. Var gick det fel, t\u00e4nkte jag? Jag tror att n\u00e5got som -vad fint! kom lite svagt \u00f6ver mina l\u00e4ppar. -Vad \u00e4r det f\u00f6r n\u00e5got? Jag m\u00e5ste ju h\u00e5lla skenet uppe i alla fall. -Natt i Bollerud! Svarar min underbare dotter med en stor sj\u00e4lvklarhet. -Ah, t\u00e4nker jag och drar en l\u00e4ttnadens suck. Det \u00e4r ju klockrent! Om man kommer fr\u00e5n t\u00e4tbebyggt omr\u00e5de med gatubelysning t\u00e4nda s\u00e5 fort det blir m\u00f6rkt blir ju natt i Bollerud ”rena natta”, om ni f\u00f6rst\u00e5r vad jag menar. Det blir verkligen becksvart n\u00e4r det inte finns gatubelysning och grannar t\u00e4tt inp\u00e5, med sina lampor t\u00e4nda , som lyser upp i m\u00f6rkret. Gatubelysning eller icke s\u00e5 \u00e4r ju inte dagen till \u00e4nda och sysslorna slut bara f\u00f6r att m\u00f6rkret fallit. Till exempel s\u00e5 gick vi ju ut och gick med hundarna p\u00e5 kv\u00e4llarna, min dotter och jag. Till detta inf\u00f6rskaffades pannlampor. Allt som ofta ville min dotter att vi skulle sl\u00e4cka lamporna f\u00f6r hon ville se hur m\u00f6rkt det blev. Nu vet ni ju alla att \u00f6gonen v\u00e4njer sig efter ett tag, stavar och tappar och allt vad det heter, s\u00e5 effekten blev ju ganska kort. Men d\u00e5 kom n\u00e4sta \u00f6verraskning f\u00f6r min telning. -Titta mamma, vad mycket stj\u00e4rnor och vad n\u00e4ra dom \u00e4r! -Faster har inte s\u00e5 h\u00e4r mycket stj\u00e4rnor hos sig. Till saken h\u00f6r att hennes faster spelade en mycket stor roll i min dotters liv vid denna tiden. Allt j\u00e4mf\u00f6rdes med hur det var hos faster. Faster bodde och bor inom t\u00e4tbebyggt omr\u00e5de. S\u00e5ledes var inte stj\u00e4rnorna lika synliga hos henne. Jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rklara f\u00f6r min dotter att faster ser samma stj\u00e4rnor som vi, men s\u00e5 l\u00e4ttlurad var inte min dotter. Vi m\u00e5ste faktiskt \u00e5ka bil i flera timmar f\u00f6r att komma till faster. Men stj\u00e4rnorna f\u00f6ljer ju inte med, de stannar vid huset. Vad knasig du \u00e4r mamma. Men jag m\u00e5ste inst\u00e4mma med min dotter, himlavalvet blir \u00f6vers\u00e5llat med stj\u00e4rnor och det f\u00e5r man chansen att se h\u00e4r ute i Sundals Ryr. Att titta p\u00e5 himlavalvet en klar vinterkv\u00e4ll ute i det vackra Sundals Ryr, med tystnaden och stillheten och ibland ett och annat djur som l\u00e5ter, f\u00e5r en att k\u00e4nna sig rik.<\/p>\n Nu har jag flyttat tillbaka efter att ha bott inne i G\u00f6teborg i tv\u00e5 \u00e5r. Skillnaden \u00e4r enorm, f\u00f6rst\u00e5r ju var och en. Det finns ett stort antal vetenskapliga studier som visar att barn uppvuxna p\u00e5 landet inte \u00e4r lika stressade och inte lika mottagliga f\u00f6r sjukdomar som barn uppvuxna i stan. Lungkapaciteten l\u00e4r ska vara v\u00e4ldigt mycket b\u00e4ttre hos ”lantisbarn” \u00e4n ”stadsbarn”. Jag \u00e4r glad att min dotter fick v\u00e4xa upp p\u00e5 landet och l\u00e4ra sig om naturen och vara den n\u00e4ra. Sv\u00e5righeten kommer ju n\u00e4r barnen v\u00e4xer upp i ton\u00e5ren och en k\u00e4nsla av att ”sitta fast” ute i \u00f6demarken griper tag om dom. Dock var inte det anledningen till att jag flyttade till G\u00f6teborg. Jag hade ju mitt hus kvar medans jag bodde i G\u00f6teborg och \u00e5kte hit till Sundals Ryr varje helg. Det gav mig lite av ett nomadliv som jag inte k\u00e4nde mig bekv\u00e4m med och kontrasterna blev s\u00e5 p\u00e5tagliga eftersom jag kontinuerligt upplevde b\u00e5da alternativen. Jag b\u00f6rjade ”k\u00e4nna av” trafikbruset och det omgivande d\u00e5net och bruset som aldrig tog slut. Inte ens p\u00e5 natten. H\u00e4r i Sundals Ryr, i Soldalens ro, kan man alltsom ofta lyssna till stillheten och l\u00e5ta sig \u00f6versk\u00f6ljas av den. H\u00e4r kan man ladda sina batterier och finna ro. H\u00e4r vill jag leva, h\u00e4r vill jag bo.<\/p>\n \/Marjukka Sagesj\u00f6<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vid olika tillf\u00e4llen har \u201dhemsidan\u201d s\u00f6kt efter fler skribenter, och \u00e4ntligen har vi f\u00e5tt napp! Marjukka Sagesj\u00f6, Bollerud, har erbjudit sig att hj\u00e4lpa till att skriva. Finns det n\u00e5gon d\u00e4rute som har n\u00e5gon historia, en anekdot eller n\u00e5got trevligt som h\u00e4nt s\u00e5 h\u00f6r g\u00e4rna av er till Marjukka (jag kan f\u00f6rmedla kontakten) s\u00e5 skriver hon…<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-2378","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-aktuellt"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2378"}],"collection":[{"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2378"}],"version-history":[{"count":6,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2378\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2382,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2378\/revisions\/2382"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2378"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2378"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2378"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"http:\/\/sundalsryr.se\/wp-content\/uploads\/2014\/05\/RqtjXh1.jpg\" "\\"RqtjXh\\"")
<\/a><\/p>\n