{"id":4398,"date":"2018-10-14T20:00:50","date_gmt":"2018-10-14T20:00:50","guid":{"rendered":"http:\/\/sundalsryr.se\/?p=4398"},"modified":"2018-10-14T20:03:41","modified_gmt":"2018-10-14T20:03:41","slug":"kroppefjalls-siste-bjornjagare","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/sundalsryr.se\/?p=4398","title":{"rendered":"Kroppefj\u00e4lls siste bj\u00f6rnj\u00e4gare"},"content":{"rendered":"

H\u00f6st och jakttid.<\/p>\n

Blir det inget om jakt p\u00e5 hemsidan snart undrar v\u00e4n av ordning. Jo, det blir det. Men det blir l\u00e5ngt och mycket text. F\u00f6r att g\u00f6ra denne man r\u00e4ttvisa borde ber\u00e4ttelsen \u00e4nd\u00e5 varit mycket, mycket l\u00e4ngre.<\/p>\n

Det \u00e4r nu mer \u00e4n 150 \u00e5r sedan den beryktade Llewellyn Lloyd jagade och fiskade runt om i skandinaven. Han var en legend redan under sin livstid och historierna om honom lever kvar, speciellt i V\u00e4rmland och Dalsland. Det finns inte s\u00e4rskilt mycket skrivet om herr Lloyd eller Loyden som han kallades i folkmun, men V\u00e4nersborgs museum har givit ut ett h\u00e4fte om honom, som heter \u201dI bj\u00f6rnj\u00e4gare Lloyds fotsp\u00e5r, sanning och s\u00e4gen\u201d<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Llewellyn f\u00f6ddes i en f\u00f6rm\u00f6gen familj i London \u00e5r 1792, han f\u00e5r en fin utbildning men hans stora intresse \u00e4r jakt, natur och zoologi och ist\u00e4llet f\u00f6r att l\u00e4sa och arbeta, jagar han runt om p\u00e5 de Brittiska \u00f6arna. Under en tjuvjakt, troligen omkring \u00e5r 1819, r\u00e5kar han med ett oturligt v\u00e5daskott skjuta ihj\u00e4l en skogsvaktare. Till f\u00f6ljd av detta beh\u00f6vde han snabbt l\u00e4mna landet och \u00e5ker d\u00e4rf\u00f6r norrut till det exotiska Skandinavien. I England har han mest jagat f\u00e5gel, men h\u00e4r fanns de stora djuren, bj\u00f6rn, varg och lo. \u00c4lg fanns det ocks\u00e5 \u00e4ven om de var s\u00e4llsynta p\u00e5 den tiden. Han reste runt i Sverige, Norge och Finland men hamnade s\u00e5 sm\u00e5ningom i omr\u00e5det kring V\u00e4rmland, Dalsland, G\u00f6ta \u00e4lvdalen och bosatte sig till slut i V\u00e4nersborg.<\/p>\n

Han r\u00f6rde sig ledigt mellan olika samh\u00e4llsklasser och kallades av allmogen f\u00f6r det charmigt f\u00f6rsvenskade \u201dLars Lejd\u201d. Han bodde ofta hos torpare och b\u00f6nder ute p\u00e5 landsbygden och kl\u00e4dde sig \u00e4ven stundom i b\u00f6ndernas praktiska vadmalskl\u00e4der. Men han beskrivs som arrogant och sv\u00e5r att ha att g\u00f6ra med och han pratade en sv\u00e5rf\u00f6rst\u00e5elig svenska.<\/p>\n

Han hade ett stort intresse f\u00f6r zoologi och etnologi. Han beskrev djurlivet, faunan i norden och allmogens seder och bruk i ett antal b\u00f6cker som fann stor spridning i s\u00e5v\u00e4l England som Sverige. Lloyd brevv\u00e4xlade \u00e4ven med Charles Darwin. Hans reseguide\u00a0\u201dJagtn\u00f6jen i Sverige och Norrige\u201d<\/em>\u00a0fr\u00e5n 1830 \u00e4r hisnande l\u00e4sning och ger mycket intressanta inblickar i 1800-talets\u00a0Sverige. Lloyd var en av 1800-talets st\u00f6rsta j\u00e4gare och det p\u00e5st\u00e5s att han varit med i \u00f6ver 100 bj\u00f6rnjakter!<\/p>\n

Lloyds metod att jaga bj\u00f6rn var oftast med hundar och skid\u00e5kning. Kunde han skjuta bj\u00f6rnen i eller vid idet, gjorde han det. Men kom bj\u00f6rnen upp och gick undan, fanns det ingen som var s\u00e5 ih\u00e4rdig som Loyden. Dagar, veckor, ja, hela vintern kunde han f\u00f6rf\u00f6lja en bj\u00f6rn som han en f\u00e5tt sp\u00e5r p\u00e5.<\/p>\n

H\u00e4r kommer ett utdrag ur hans egen ber\u00e4ttelse, d\u00e5 han tillsammans med jaktkamraten Elg, hunden paijas och flera b\u00f6nder fr\u00e5n trakten \u00e4r ute p\u00e5 en av sina m\u00e5nga bj\u00f6rnjakter. Exakt var kan man inte veta eftersom han m\u00e5nga g\u00e5nger hoppade \u00f6ver namnet f\u00f6r att han inte visste vad platsen hette eller hur det stavades, man vet d\u00e4rf\u00f6r inte s\u00e4kert var jakterna \u00e4gt rum, men kanske h\u00e4nde detta i v\u00e5ra trakter\u2026.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Under f\u00f6reg\u00e5ende natt hade ett yrv\u00e4der intr\u00e4ffat och det fortfor \u00e4nnu stundtals hela dagen, s\u00e5ledes stannade en m\u00e4ngd sn\u00f6 p\u00e5 tr\u00e4den. D\u00e5 vi hade n\u00e5gra graders k\u00f6ld samt mulet och stormigt v\u00e4der upplenades icke skaren utan skidorna gingo f\u00f6rtr\u00e4ffligt. <\/em><\/p>\n

Vi formerade p\u00e5 gamla viset en linie och genoms\u00f6kte skogen framf\u00f6r oss. Flera timmar gingo f\u00f6rbi utan att vi s\u00e5go n\u00e5gra tecken till den bj\u00f6rn som vi s\u00f6kt.<\/em><\/p>\n

Klockan ett, under ett starkt sn\u00f6fall, b\u00f6rjade Paijas sk\u00e4lla i ett t\u00e4tt men l\u00e5gt snar, hundrade steg framf\u00f6r oss. Jag s\u00e5g icke hunden med d\u00e5 han stod stilla p\u00e5 ett st\u00e4lle, och det ej var sannolikt att fogel satt i s\u00e5 l\u00e5g skog, f\u00f6rmodade jag att han r\u00e5kat p\u00e5 bj\u00f6rnen. Jag tog min dubbelb\u00f6ssa ur fodralet, i hvilket jag hittills f\u00f6r s\u00e4kerhets skull burit henne, och skyndade s\u00e5 fort jag f\u00f6rm\u00e5dde till st\u00e4llet.<\/em><\/p>\n

Midt framf\u00f6r hunden var en liten \u00f6ppning i snaret, der fanns likv\u00e4l intet anm\u00e4rkningsv\u00e4rdt utom ett h\u00e5l af en fots bredd i sn\u00f6n, som i \u00f6frigt var sl\u00e4t, invid detta stod hunden och sk\u00e4llde ursinnigt. Jag fann genast att det var bj\u00f6rnens lya, och dessutom infann sig Paijas och bitr\u00e4dde till yttermera visso. Jag beh\u00f6vde icke l\u00e4nge \u00f6fverv\u00e4ga, utan \u00e5kte fram s\u00e5 att en skida blef p\u00e5 hvardera sidan om h\u00e5let.<\/em><\/p>\n

D\u00e5 jag s\u00e5g ned uti gropen \u2013 ty sn\u00f6n var rundt omkring tre till fyra fot djup, s\u00e5g jag bj\u00f6rnen v\u00e4l hoprullad p\u00e5 botten. Nu hade djuret vaknat fr\u00e5n sin sannolikt flera m\u00e5naders l\u00e5nga s\u00f6mn, och b\u00f6rjade r\u00f6ra sitt hufvud likasom f\u00f6r att se hvad som f\u00f6regick. Jag riktade min b\u00f6ssa ned\u00e5t emellan mina f\u00f6tter alldeles lodr\u00e4tt, och tryckte af, men olyckan ville att l\u00e5set klickade, antingen hade sn\u00f6 fallit p\u00e5 st\u00e5let, eller f\u00f6ll f\u00e4ngkrutet ned d\u00e5 b\u00f6ssan h\u00f6lls i denna st\u00e4llning. Jag aftryckte nu den andra pipan, men \u00e4fven den nekade att g\u00f6ra sin tjenst, och klickade. <\/em><\/p>\n

Bj\u00f6rnen hade rest sig d\u00e5 Elg r\u00e4ckte fram min studsare redan sp\u00e4nd, jag afsk\u00f6t den i \u00f6gonblicket, och fast\u00e4n mynningen ej var mer \u00e4n en fot ifr\u00e5n bj\u00f6rnens hufvud, sk\u00f6t jag bom. Jag gissar att man misst\u00e4nker min r\u00e4dsla s\u00e5som orsak h\u00e4rtill, men jag tror att det endast skedde af br\u00e5dskan, ty jag hann verkligen icke taga korn. Jag fann sedemera att min kula skrubbat hans hufvud.<\/em><\/p>\n

Bj\u00f6rnen sprang nu upp fr\u00e5n sitt l\u00e4ge mellan mina ben, och kom upp till sn\u00f6kanten, s\u00e5 att vi voro, efter ordspr\u00e5ket \u201di flock och farn\u00f6t\u201d med hvarandra. D\u00e5 han nu stod grinande emot mig, st\u00f6tte jag min b\u00f6ssa med all styrka under hans \u00f6ra, hvarigenom jag till n\u00e5gon del bidrog att hjelpa honom upp. Denna bedrift, kom mer af min harm \u00f6fver att hafva \u00e5ter sk\u00e4mt en jagt, \u00e4n af n\u00e5gon fruktan f\u00f6r det anfall han verkligen syntes sinnad att g\u00f6ra. Lyckligtvis l\u00e4t han sin f\u00f6rargelse utbryta emot studsaren, om hvars pipa han grep allvarligt tag, med t\u00e4nderna en half aln fr\u00e5n mynningen, men derp\u00e5 ans\u00e5g han f\u00f6rst\u00e5ndigast att g\u00e5 sin v\u00e4g.<\/em><\/p>\n

Till lycka f\u00f6r mig var denna bj\u00f6rnen icke stor, han hade v\u00e4l eljest sannolikt brutit halsen af mig. Flykt var om\u00f6jlig och b\u00e5de Elg och jag stodo fullkomligt obev\u00e4pnade, sedan jag afskjutit min studsare. Det \u00e4r sant att den ene bonden hade yxa, men han var l\u00e5ngt bakom oss, och f\u00f6r \u00f6frigt \u00e4r det ovisst huruvida han v\u00e5gat tillkomma af en allvarsam strid. <\/em><\/p>\n

Jag laddade \u00e5ter min reffelb\u00f6ssa, dubbelb\u00f6ssans l\u00e5s voro fyllda af den fallande sn\u00f6n och jag hade icke tid att \u00e5ter st\u00e4lla henne i ordning och vi b\u00f6rjade genast sjelfa jagten.<\/em><\/p>\n

Under det dr\u00f6jsm\u00e5l som laddningen medf\u00f6rde, tycktes bj\u00f6rnen ifrigt ha anv\u00e4nt sina ben, ty d\u00e5 hundarne ifrigt f\u00f6rf\u00f6ljde sp\u00e5ren, m\u00e4rkte vi likv\u00e4l att han hade godt f\u00f6rsteg. Sn\u00f6n var i god ordning f\u00f6r skidl\u00f6pningen, och s\u00e5ledes skyndade vi fram\u00e5t med raskaste fart. I b\u00f6rjan hade vi att streta emot en backe och hindrades af en ganska vidstr\u00e4ckt och t\u00e4t sm\u00e5skog, men sedan vi \u00f6fvervunnit dessa sv\u00e5righeter gick farten b\u00e4ttre, och vi m\u00e4rkte tydligt att vi hastigt n\u00e4rmade oss drefvet och bj\u00f6rnen.<\/em><\/p>\n

Efter tre fjerdedels timma, under hvilken tid djuret g\u00e5tt undan i rak linie ifr\u00e5n den punkt der han f\u00f6rst b\u00f6rjade sitt lopp, upphunno vi honom vid en kulle \u00e5tminstone s\u00e5 att vi s\u00e5go honom, ehuru p\u00e5 ett afst\u00e5nd af tv\u00e5hundradefemtio steg. Han sprang i l\u00e5ngsamt galopp, men stannade imellan\u00e5t f\u00f6r att se sig om efter hundarne som ungjorde hans eftertroppar. <\/em><\/p>\n

Nu st\u00f6rtade vi fram med st\u00f6rsta m\u00f6jliga hast. Skogen omkring oss var \u00f6ppen och med marken sluttande ned\u00e5t, och allt s\u00e5 till v\u00e5r f\u00f6rdel att vi snart medelst en halsbrytande fart hunno sextio eller sjutio steg n\u00e4ra bj\u00f6rnen. Vi stadnade, Elg stack \u00e5t mig b\u00f6ssan och jag sk\u00f6t, bj\u00f6rnen var \u00e4nnu i galopp men p\u00e5 sidan om mig. Kulan gjorde \u00f6nskad verkan, djuret f\u00f6ll i \u00f6gonblicket ned i sn\u00f6n utan att r\u00f6ra sig. Kulan hade g\u00e5tt midtigenom hufudet. <\/em><\/p>\n

Ehuru jagten var kort, var han dock skarp, s\u00e5 att vi voro str\u00e4ngt upphettade. F\u00f6r att skydda oss mot f\u00f6rkylning, upptr\u00e4dde vi en sprakande eld, och d\u00e5 vi ej varit i hvila sedan f\u00f6rsta dagbr\u00e4ckningen, bekom oss mat och stillhet f\u00f6rtr\u00e4ffligt, och man f\u00f6rgl\u00f6mde icke heller graf\u00f6lssupen.<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Det finns m\u00e4ngder av historier, vandringss\u00e4gner och skillingtryck om denne ryktbare man. Om hans ”tama” bj\u00f6rnar, alla uppstoppade djur, om hans fiske\u00e4ventyr och om hans h\u00f6gdragna s\u00e4tt. Det s\u00e4gs \u00e4ven att han var en riktig kvinnokarl som hade stor framg\u00e5ng bland de svenska pigorna. S\u00e5 vitt man vet blev han far till minst \u00e5tta barn med fem olika kvinnor. Men han gifte sig aldrig. En av hans s\u00f6ner \u00e4r den k\u00e4nde uppt\u00e4cktsresande Charles John Andersson.<\/p>\n

Bj\u00f6rnj\u00e4gare Lloyd bosatte sig till slut i V\u00e4nersborg d\u00e4r han dog \u00e5r 1876, 84 \u00e5r gammal.<\/p>\n

 <\/p>\n

\/Susanne Borss\u00e9n<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

H\u00f6st och jakttid. Blir det inget om jakt p\u00e5 hemsidan snart undrar v\u00e4n av ordning. Jo, det blir det. Men det blir l\u00e5ngt och mycket text. F\u00f6r att g\u00f6ra denne man r\u00e4ttvisa borde ber\u00e4ttelsen \u00e4nd\u00e5 varit mycket, mycket l\u00e4ngre. Det \u00e4r nu mer \u00e4n 150 \u00e5r sedan den beryktade Llewellyn Lloyd jagade och fiskade runt…<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[13,19],"tags":[],"class_list":["post-4398","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-det-var-en-gang","category-jakt-och-skytte"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4398"}],"collection":[{"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4398"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4398\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4403,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4398\/revisions\/4403"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4398"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4398"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4398"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}