Det g\u00e4ller att f\u00e5nga livet i de flyende fl\u00e4torna. J\u00e4drar vad fort det g\u00e5r. Nu \u00e4r h\u00f6sten h\u00e4r men jag \u00e4r faktiskt inte riktigt f\u00e4rdig med sommaren. Hur det \u00e4n \u00e4r m\u00e5ste jag ju acceptera faktum. H\u00f6sten \u00c4R h\u00e4r. Det fantastiska \u00e4r att den \u00e4r s\u00e5 njutbar, jag tr\u00f6ttnar aldrig. Jag tr\u00f6ttnar aldrig p\u00e5 dofterna, vyerna, den h\u00f6ga svala luften och de fantastiska f\u00e4rgerna. Jag vinkade hej d\u00e5 till ett g\u00e4ng g\u00e4ss som fl\u00f6g s\u00f6derut ig\u00e5r. -Vi ses om n\u00e5gra m\u00e5nader igen, hojtade jag till dem d\u00e4r de fl\u00f6g i en v-formation ovanf\u00f6r oss p\u00e5 v\u00e5r promenad. Min och Kollies allts\u00e5. \u00c4ven om jag g\u00e5tt samma sv\u00e4ng hundratals g\u00e5nger finns det alltid n\u00e5got nytt att se och uppleva. Att vara h\u00e4r och nu \u00e4r verkligen n\u00e5got som naturen inbjuder till. Ibland kan det vara att blicken faller p\u00e5 en ensam, vacker och skir liten blomma som pockar p\u00e5 uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 grund av sin skira sk\u00f6nhet. Andra g\u00e5nger kan det vara en solnedg\u00e5ng som tar andan ur en och d\u00e4rigenom g\u00f6r att man stannar upp och beundrar den och rent av f\u00f6rlorar sig sj\u00e4lv i den. Det kan ocks\u00e5 vara n\u00e5got djur som man \u00f6verraskas av och som inger en en v\u00f6rdnad av att f\u00e5 vara d\u00e4r och d\u00e5, och h\u00e4lsa p\u00e5 det p\u00e5 dens hemmaplan. Min erfarenhet \u00e4r att det \u00e4r l\u00e4ttare att l\u00e5ta naturen ta \u00f6ver ens sinnen och f\u00e5ngas upp och vara n\u00e4rvarande, det vill s\u00e4ga sl\u00e4ppa alla andra tankar, \u00e4n att l\u00e5ta staden g\u00f6ra det. I staden finns s\u00e5 oerh\u00f6rt mycket som pockar p\u00e5 uppm\u00e4rksamhet. Det \u00e4r hela tiden ett sorl och ett brus. Samtidigt finns d\u00e4r ocks\u00e5 en f\u00f6r\u00e4nderlighet som ocks\u00e5 pockar p\u00e5 uppm\u00e4rksamhet. Detta i form av att folk hela tiden r\u00f6r sig. Bilar \u00e5ker fram och tillbaka, folk cyklar och g\u00e5r och det r\u00e5der en kakofoni av ljud. Detta leder, f\u00f6r mig, till att f\u00f6r\u00e4ndringarna blir s\u00e5 snabba att jag kan k\u00e4nna mig utmattad av det. Rent av k\u00e4nna att jag inte hinner med, \u00e5tminstone inte hinner vara i nuet och njuta f\u00f6rr\u00e4n n\u00e5got annat h\u00e4nder som pockar p\u00e5 uppm\u00e4rksamheten.<\/p>\n
Men \u00e4ven landsbygden kan bjuda p\u00e5 en h\u00e4ndelserikedom som f\u00e5r en att h\u00e4pna. H\u00e4rom kv\u00e4llen korsades v\u00e5r v\u00e4g av en \u00e4lgko med sin kalv. Kon stod p\u00e5 skogssidan av v\u00e4gen och h\u00f6ll \u00f6gonen p\u00e5 sin kalv. Kalven stod p\u00e5 andra sidan p\u00e5 havre\u00e5kern. Vi stannade, Kollie och jag, i v\u00e5r framfart. Jag t\u00e4nkte att jag inte ville att vi skulle hamna mitt emellan. Varf\u00f6r oroa och reta upp kon i on\u00f6dan? Jag riktade mig till kon och fr\u00e5gade om det var okej att vi passerade d\u00e4r, Kollie och jag. Kon stod och tittade p\u00e5 mig som om hon begrundade fr\u00e5gan. Till slut v\u00e4nde hon sig om och lunkade till skogs. Det var uppenbarligen en mycket klok ko eftersom den begrep att det ju inte fanns n\u00e5got annat s\u00e4tt att svara mig p\u00e5, som jag skulle begripa. Hade den svarat, -Javisst det \u00e4r okej, medelst br\u00f6l hade jag nog krackelerat i flisor och tacksamt nog innehade hon \u00f6dmjukheten att bespara mig och sig ett s\u00e5dant scenario. Jag tackade henne och fr\u00e5gade den lille om den inte skulle f\u00f6lja med sin mamma. Den tycktes inte vilja l\u00e4mna havre\u00e5kern och det kan jag mycket v\u00e4l f\u00f6rst\u00e5. Vi v\u00e4ntade t\u00e5lmodigt, jag och Kollie. Jag ville inte utmana \u00f6det genom att g\u00e5 emellan. Vi hade inte br\u00e5ttom. Kalven velade en liten stund och snurrade runt p\u00e5 st\u00e4llet n\u00e5gra varv men best\u00e4mde sig sedan f\u00f6r att f\u00f6lja med sin mamma och d\u00e5 var det ju fritt fram f\u00f6r oss. Jag tackade och b\u00e5de ko och kalv som stannade en liten bit in i skogspartiet och betraktade oss d\u00e5 vi passerade. Ett h\u00e4rligt m\u00f6te med det vilda som ger mig minnen jag kan blicka tillbaka p\u00e5 under m\u00f6rka vinterkv\u00e4llar, i brasans sken, n\u00e4r vinden viner i knutarna och timret rister i stormen och kung Bore befinner sig p\u00e5 bushum\u00f6r.<\/p>\n
N\u00e4r jag \u00e4nd\u00e5 \u00e4r inne p\u00e5 \u00e4mnet \u00e4lg kan jag lika g\u00e4rna forts\u00e4tta. Jag har ju ett antal g\u00e5nger beklagat mig \u00f6ver att jag inte har lyckats tr\u00e4ffa p\u00e5 en \u00e4lgtjur med stor och st\u00e5tlig krona. Inte vad jag har vetat om i alla fall. Troligen har jag \u00e4nd\u00e5 gjort det, inser jag nu eftersom jag nu p\u00e5 v\u00e4ldigt kort tid har gjort det vid tre olika tillf\u00e4llen och det p\u00e5 riktigt n\u00e4ra h\u00e5ll. Jag har, m\u00e5nga g\u00e5nger, k\u00e4nt som att n\u00e5gon st\u00e5tt och iakttagit oss d\u00e5 vi promenerat fram undet v\u00e5ra promenader. Kanske det dessa g\u00e5nger varit just en stor \u00e4lgtjur? Hursomhelst blev jag varse en stor s\u00e5dan som stod och betraktade oss vid pass fem till tio meter fr\u00e5n oss en morgon under v\u00e5r promenad. Anledningen till att jag ens s\u00e5g den var att jag, av n\u00e5gon anledning, l\u00e4t pannlampans sken svepa \u00f6ver \u00e5kern och d\u00e5 blev varse tv\u00e5 ljusklot p\u00e5 en ansenlig h\u00f6jd \u00f6ver marken. Min erfarenhet sa mig att d\u00e4r st\u00e5r en \u00e4lg. Skenet fr\u00e5n pannlampan var inte s\u00e5 stark s\u00e5 det enda den visade var dess \u00f6gon som tv\u00e5 lysande klot samt en stor svart silhuett. Jag slog av lyset f\u00f6r att se mer och det var d\u00e5 jag s\u00e5g kronan. Wow t\u00e4nkte jag, denna \u00e4r stor! Det var d\u00e5 jag fick den hisnande k\u00e4nslan av att hj\u00e4rtat skenade iv\u00e4g norrut och tr\u00e4ffade tonsillerna med en avsev\u00e4rd hastighet och studsade tillbaka igen likt en pingisboll. Jag ins\u00e5g ju dessutom att han m\u00e5ste ha betraktat oss en stund, vilket ju gjorde att jag sk\u00e4lvde till extra mycket eftersom jag samtidigt ins\u00e5g att jag vandrat rakt emot den en stund och det hade den haft koll p\u00e5. Den skulle s\u00e5ledes ha haft en god stund p\u00e5 sig att skrapa med framkl\u00f6ven och planera en attack mot dessa inkr\u00e4ktare p\u00e5 hans territorium om han hade varit p\u00e5 det hum\u00f6ret och jag hade inte fattat vad som slog mig f\u00f6rr\u00e4n det varit f\u00f6r sent. Jag har full respekt f\u00f6r skogens djur. Dock tror jag starkt p\u00e5 att vi lever i symbios, mina skogsgrannar och jag, och s\u00e5 l\u00e4nge ingen hotar den andre \u00e4r allt okej. Jag lever ocks\u00e5 i den villfarelsen att om jag b\u00f6rjar prata, det vill s\u00e4ga f\u00f6rhandla, l\u00f6ser det sig alltid. Den villfarelsen kommer sig av erfarenhet. Det har fungerat hittills och g\u00e4ller alla skogens djur som jag till dags dato tr\u00e4ffat p\u00e5 under mina vandringar.<\/p>\n
N\u00e4sta tr\u00e4ff hade jag tydligen bokat ett par kv\u00e4llar senare. D\u00e5 promenerade vi v\u00e4gen fram intet ont anande. Skogen \u00f6vergick pl\u00f6tsligt i \u00e5ker och d\u00e4r, fem meter fr\u00e5n v\u00e4gen st\u00e5r en stor st\u00e5tlig \u00e4lg med den st\u00f6rsta krona jag sett p\u00e5 en levande \u00e4lg i det vilda (och jag har ju, som sagt, inte m\u00e5nga i min samling) men oavsett det \u00e4r jag \u00f6vertygad om att just dessa skovlar var aktningsv\u00e4rda i storlek. Det var inte bara kronan som var stor, \u00e4lgen som bar den var minnsann ingen liten fjoling eller liknande. Det var en stor bj\u00e4sse och det s\u00e5g den ut att veta om. Denne \u00e4lg s\u00e5g dock n\u00e5got \u00f6verraskad ut av att vi kom g\u00e5ende fr\u00e5n h\u00f6ger. Vi brukar komma fr\u00e5n v\u00e4nster och \u00e4r det s\u00e5 att den st\u00e5tt d\u00e4r flera kv\u00e4llar i rad s\u00e5 hade den banne mig r\u00e4tt F\u00f6r detta hade den visst inte riktigt v\u00e4ntat sig men den tog det \u00e4nd\u00e5 med ro. V\u00e4nde huvudet mot oss samtidigt som den h\u00f6jde densamma vilket fick den, i mina \u00f6gon, att v\u00e4xa om ens m\u00f6jligt \u00e4nnu mer. Inte vet jag om det var med hj\u00e4lp av sin storlek eller om den var cool av sig sj\u00e4lv men den stod bara d\u00e4r och betraktade oss med sina v\u00e4nliga \u00f6gon samtidigt som den tycktes t\u00e4nka \u2013Jaha, d\u00e4r \u00e4r dom igen. Jag d\u00e4remot hade aldrig sett denna \u00e4lg f\u00f6rut. Undrar just hur m\u00e5nga g\u00e5nger den har lurat i buskarna? En liten diskret hostning, bara f\u00f6r att ange sin n\u00e4rvaro vore god ton kan jag tycka. Fast n\u00e4r jag t\u00e4nker n\u00e4rmare efter skulle nog en diskret hostning fr\u00e5n den \u00e4lgen f\u00e5 mig att hoppa ur skinnet och l\u00e4mna det kvar d\u00e4r samtidigt som jag pinnat p\u00e5 allt vad jag kunnat uppb\u00e5da. Den synen k\u00e4nns ju inte s\u00e5 betagande s\u00e5 s\u00e5ledes, ingen bra id\u00e9 allts\u00e5. Lika bra han var tyst.<\/p>\n
Den tredje g\u00e5ngen var n\u00e4r ett sn\u00e4llt\u00e5g pl\u00f6tsligt korsade v\u00e5r v\u00e4g en kv\u00e4ll mitt i det natursk\u00f6na Sundals Ryr. Sn\u00e4llt\u00e5get passerade r\u00e4tt \u00f6ver grusv\u00e4gen och fortsatte skenande r\u00e4tt in \u00f6ver havre\u00e5kern. Det finns ju ingen r\u00e4ls h\u00e4r! V a d \u00a0v a r\u00a0 d e t t a?!?! Vad var detta som s\u00e5n\u00e4r rammade oss i v\u00e5r stillsamma kv\u00e4llspromenad?! Detta n\u00e5got fick strumporna p\u00e5 f\u00f6tterna att snurra runt tio varv av vinddraget\u00a0 och m\u00f6ssan for himmelvart i rena f\u00f6rskr\u00e4ckelsen. Lukten avsl\u00f6jade vad det var. Hur m\u00e5nga g\u00e5nger har jag inte k\u00e4nt den lukten. Hm…det luktar \u00e4lg h\u00e4r, t\u00e4nkte jag och mycket riktigt. D\u00e4r framf\u00f6r oss hade sn\u00e4llt\u00e5get saktat ner farten v\u00e4sentligt och tagit skepnaden av en \u00e4lg. Den hade ocks\u00e5 horn men de var mer som ett cykelstyre och den var inte alls lika stor som den f\u00f6rra. Jag har ingen aning om vad det var som fick den att skena s\u00e5. Kanske var det ett utslag av pl\u00f6tslig lycka. Vad det \u00e4n var s\u00e5 hade den tydligen f\u00e5tt ur sig allt d\u00e5 den n\u00e5dde havre\u00e5kern och jag kunde ju inte h\u00e5lla tyst s\u00e5 den kanske ocks\u00e5 samtidigt undrade vad det var f\u00f6r en konstig kuf som gick omkring d\u00e4r och l\u00e4t. Den st\u00e4llde sig d\u00e4r och betraktade oss nyfiket. Jag fr\u00e5gade varf\u00f6r den skenade s\u00e5, samtidigt som jag f\u00f6rklarade att det var helt okej fr\u00e5n mitt perspektiv. Den fick ju springa om den ville. Jag tillade att jag och Kollie skulle promenera f\u00f6rbi d\u00e4r helt lugnt och att vi inte t\u00e4nkte jaga den, s\u00e5 att den beh\u00f6vde inte oroa sig alls. Den verkade n\u00f6jd med det och vi fortsatte v\u00e5r promenad med korvade strumpor och m\u00f6ssan k\u00e4ckt p\u00e5 svaj.<\/p>\n
\/Marjukka Sagesj\u00f6<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det g\u00e4ller att f\u00e5nga livet i de flyende fl\u00e4torna. J\u00e4drar vad fort det g\u00e5r. Nu \u00e4r h\u00f6sten h\u00e4r men jag \u00e4r faktiskt inte riktigt f\u00e4rdig med sommaren. Hur det \u00e4n \u00e4r m\u00e5ste jag ju acceptera faktum. H\u00f6sten \u00c4R h\u00e4r. Det fantastiska \u00e4r att den \u00e4r s\u00e5 njutbar, jag tr\u00f6ttnar aldrig. Jag tr\u00f6ttnar aldrig p\u00e5 dofterna,…<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-3182","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-aktuellt"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3182"}],"collection":[{"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3182"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3182\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3185,"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3182\/revisions\/3185"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3182"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3182"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3182"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}