{"id":4599,"date":"2019-09-09T13:02:16","date_gmt":"2019-09-09T13:02:16","guid":{"rendered":"http:\/\/sundalsryr.se\/?p=4599"},"modified":"2019-09-09T13:02:16","modified_gmt":"2019-09-09T13:02:16","slug":"glimtar-fran-dal","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/sundalsryr.se\/?p=4599","title":{"rendered":"Glimtar fr\u00e5n Dal"},"content":{"rendered":"<p>N\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 50-talet fanns det i tidningen en serie artiklar som gick under ben\u00e4mningen &#8221;Glimtar fr\u00e5n Dal&#8221;. H\u00e4r kommer en mycket f\u00e4rgstark ber\u00e4ttelse, som h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n v\u00e5ra trakter.<\/p>\n<p><strong><em>M\u00f6ten med vargar\u00a0 \u00a0 \u00a0 <a href=\"http:\/\/sundalsryr.se\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/DSC_1218-1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright wp-image-4601\" src=\"http:\/\/sundalsryr.se\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/DSC_1218-1-134x300.jpg\" alt=\"\" width=\"214\" height=\"479\" srcset=\"https:\/\/sundalsryr.se\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/DSC_1218-1-134x300.jpg 134w, https:\/\/sundalsryr.se\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/DSC_1218-1-768x1714.jpg 768w\" sizes=\"(max-width: 214px) 100vw, 214px\" \/><\/a>\u00a0<\/em><\/strong><\/p>\n<p><em>F\u00f6rr i v\u00e4rlden fanns det gott om vargar i Dalsland. Det heter till och med \u201ds\u00e5 d\u00e4r f\u00f6r hundra \u00e5r sedan, d\u00e5 s\u00e5g de, som bodde uppe p\u00e5 sluttningarna av Kroppefj\u00e4ll , i alla dess v\u00e4derstreck varga\u00f6gon lysa uppe fr\u00e5n skogsh\u00f6jderna\u201d. Orden \u00e4r h\u00e4mtade fr\u00e5n en rundintervju i de dalsl\u00e4ndska bygderna, de \u00e4r knappast tilltagna i underkant men ger i alla fall en viss uppfattning om det dalsl\u00e4ndska vargbest\u00e5ndet p\u00e5 1850-talet.<\/em><\/p>\n<p><em>Att det funnits vargar p\u00e5 Dal och inte s\u00e5 f\u00e5 heller, d\u00e4rom f\u00f6rt\u00e4ljer \u2013om \u00e4n inte s\u00e5 m\u00e5lande- m\u00e5nga andra ber\u00e4ttare trots att det var l\u00e4ngesen den sista jakten p\u00e5 de hatade gr\u00e5benen \u00e4gde rum. Att d\u00f6da varg var f\u00f6rresten en allom behaglig g\u00e4rning. P\u00e5 sina h\u00e5ll fast knappast i Dalsland, korsf\u00e4stes vargen, n\u00e4r den hade f\u00e5ngats\u2026<\/em><\/p>\n<p><em>Jonas Larsson i H\u00e4gnan i Sundals-ryr, f\u00f6ddes 1809, n\u00e4r finnkriget och f\u00e4ltsjukan rasade. Hans sonson ber\u00e4ttar: N\u00e4r farfar var sex \u00e5r gammal, gick han valle med korna, de \u00e4ldre hade revat in honom i en gammal p\u00e4ls s\u00e5 han inte skulle frysa den dagen som han l\u00e5g i diket och sov och blev \u00f6verrumplad av vargen. Odjuret sl\u00e4pade Jonas med sig, hur han sen bar sig \u00e5t, \u00f6ver tre \u00e5kerstycken gick den hiskliga f\u00e4rden, men pojken skrek och gav hals s\u00e5 det h\u00f6rdes vida omkring. Och vargen sl\u00e4ppte sitt rov, f\u00f6r min farfarsfar kom rusande \u00f6ver g\u00e4rdena med en p\u00e5k i handen. N\u00e4r vargen fick se honom, d\u00e5 stack han svansen mellan benen och gav sig d\u00e4rifr\u00e5n i vild karri\u00e4r. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt blev farfar min r\u00e4ddad till livet.<\/em><\/p>\n<p><em>Ocks\u00e5 bj\u00f6rnar fanns det p\u00e5 den tiden. Det blev Jonas varse en kv\u00e4ll n\u00e4r han skulle \u00e5stad och fria till Kari i H\u00f6getaka. Han tog genv\u00e4gen \u00f6ver Hallan och p\u00e5 den g\u00e5rdens marker fanns det en stuga som kallades Mamsellerud. Just n\u00e4r Jonas skulle runda stugan och styra in\u00e5t skogen igen, s\u00e5g han p\u00e5 \u00e5kern en stor vild svartludenbest, som ryckte och slet i r\u00e5gnekarna och smackade och \u00e5t. En bj\u00f6rj var det som kalaserade d\u00e4r p\u00e5 r\u00e5gf\u00e4ltet, mellan tuggorna r\u00f6t han som det vilddjur han var. Konstigt att inte Mamsella vaknade vid oljudet, men hon h\u00f6rde visst d\u00e5ligt, hade d\u00e4rtill sytt hela dagen och var tr\u00f6tt. Att sy frestar p\u00e5 n\u00e4r det ska g\u00e5 i ett fr\u00e5n morgon till kv\u00e4ll, och fina broderier sedan, som riktigt m\u00e5ste lirkas dit d\u00e4r de ska sitta.<\/em><\/p>\n<p><em>M\u00e5ng fina fruar kom till Mamsellerud p\u00e5 den tiden f\u00f6r att tala vid Mamsella om kuddprydnader och broderier men de g\u00e4stade Mamsellerud p\u00e5 dagen, nu var det framp\u00e5 kv\u00e4llen i m\u00f6rkningen och en bj\u00f6rna h\u00f6ll till p\u00e5 r\u00e5gf\u00e4ltet, som Jonas i H\u00e4gnan skulle till att passera f\u00f6r att komma vidare p\u00e5 sin friarestig till Kari i H\u00f6getaka. Och skuggor kom marscherande \u00f6ver fj\u00e4llsluttningen som ett led fj\u00e4rrstyrda soldater. De de t\u00e4ckte snart bergstopparna, var de kom ifr\u00e5n alls. Ocks\u00e5 vargar h\u00f6rde den natten, ett sorgesamt hungrigt l\u00e4te, som snart stegrades till vr\u00e5lande lystna tjut. Ju flera vargar som samlades desto h\u00f6gljuddare blev tjuten. Och bj\u00f6rnen r\u00f6t i Mamselleruds r\u00e5gf\u00e4lt.<\/em><\/p>\n<p><em>D\u00e5 v\u00e4nde Jonas och han gick hem\u00f6ver mot H\u00e4gnan. Medan skymningssoldaterna tr\u00e4ngde fram \u00f6ver bergskr\u00f6nen och ner i dalarna, \u00f6ver hela den vida sl\u00e4tten, som snart l\u00e5g i m\u00f6rker. <\/em><\/p>\n<p><em>Sedan gifte sig Jonas, det blev inte med flickan i H\u00f6getaka, utan med en annan, hon hette Johanna Olovsdotter och kom fr\u00e5n Grubbetorp. Han k\u00f6pte g\u00e5rd i Fr\u00e4ndefors och bosatte sig d\u00e4r. K\u00f6pebrevet finns \u00e4nnu kvar med st\u00e4mplar och sigill och sirliga underskrifter.<\/em><\/p>\n<p><em>Nu h\u00e4nde de sig att Jonas f\u00f6r andra g\u00e5ngen kom ut f\u00f6r vargar. P\u00e5 den tiden for b\u00f6nderna f\u00f6r det mesta till Uddevalla med det de hade att avyttra, med sig tillbaka hade de sill och andra varor, men allra mest sill. N\u00e4r isen l\u00e5g \u00f6ver sj\u00f6arna tog man g\u00e4rna v\u00e4gen \u00f6ver dem, d\u00e5 kom man fortare fram \u00e4n p\u00e5 landsv\u00e4gen, och v\u00e4gen var genare. \u00d6ver bl\u00e5hackare och N\u00e4ttjebacka gick f\u00e4rden.<\/em><\/p>\n<p><em>En vinterdag befann sig Jonas p\u00e5 hemv\u00e4r fr\u00e5n Uddevalla och sl\u00e4den var fullastad med sill. P\u00e5 Sj\u00f6bottensj\u00f6n var det, d\u00e4r kom i skymningen tre vargar och str\u00f6k i vida lovar kring \u00e5kdonet. Tre uthungrade bestar med magar d\u00e4r tarmarna skrek efter mat och med tungorna h\u00e4ngande r\u00f6da ut ur de \u00e5ngande k\u00e4ftarna. <\/em><\/p>\n<p><em>Den st\u00f6rsta av vargarna, ett raggigt gammalt odjur gjorde ett spr\u00e5ng mot sl\u00e4den men hejdade sig och vek morrande tillbaka. H\u00e4sten sprang f\u00f6r livet, hovslagen lj\u00f6d \u00f6ver isen som f\u00f6rst\u00e4mda trummor, vargarnas \u00f6gon gl\u00f6dde som eldkulor i m\u00f6rkret.<\/em><\/p>\n<p><em>Jonas tog sl\u00e4dstaken och tr\u00e4ffade en av vildbestarna. Hans kamrater kastade sig \u00f6ver honom, vilda av blodlukten, de fl\u00e4kte stora stycken ur den s\u00e5rade vargen, \u00e5t honom bokstavligt talat, medan han \u00e4nnu levde. Men andra gr\u00e5ben tj\u00f6t p\u00e5 avst\u00e5nd, snart gl\u00f6dde varg\u00f6gon p\u00e5 nytt kring Jonas, och den fasansfyllda leken b\u00f6rjade igen. D\u00e5 kastade Jonas ut sill p\u00e5 isen f\u00f6r att uppeh\u00e5lla gr\u00e5ben, han riktigt vr\u00e4kte ut gudsl\u00e5net till dem. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt fick han andrum, men den vilda jakten fortsatte \u00e4nda tills sl\u00e4den kom in p\u00e5 fasta land, vid Knarrudden, d\u00e4r skogen tog vid. <\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>\/Susanne Borss\u00e9n<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>N\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 50-talet fanns det i tidningen en serie artiklar som gick under ben\u00e4mningen &#8221;Glimtar fr\u00e5n Dal&#8221;. H\u00e4r kommer en mycket f\u00e4rgstark ber\u00e4ttelse, som h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n v\u00e5ra trakter. M\u00f6ten med vargar\u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 F\u00f6rr i v\u00e4rlden fanns det gott om vargar i Dalsland. Det heter till och med \u201ds\u00e5 d\u00e4r f\u00f6r hundra \u00e5r&#8230;<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-4599","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-aktuellt"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4599"}],"collection":[{"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4599"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4599\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4602,"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4599\/revisions\/4602"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4599"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4599"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sundalsryr.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4599"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}