Den gamla kyrkan var både för liten och i dåligt skick. 1876 fattades beslut om att en ny kyrka skulle byggas. Det var delade meningar om var den skulle placeras, men 1899 bestämdes det att den skulle ligga på Lysingsbacken. Nya kyrkan byggdes sedan under åren 1903-1906 och är på 560m2. Den är ritad av den kände kyrkoarkitekten Adrian Pettersson, som även står bakom flera kyrkor i Västsverige. Kyrkan är uppförd i röd granit från trakten, som är lagd i kvader. Taket är skiffertäckt. Huvudingången är i väster. Dessutom finns det två andra ingångar, en i norr och en i söder. Stilen är så kallad nygotik. Kyrkan består av långhus med torn i väster och femsidigt kor i öster. Tornets bottenvåning utgör vapenhus. Tornet uppbär en hög åttkantig spira täckt av kopparplåt. Invändigt finner man ett långhus med öppen takresning och synliga takstolar. Längst fram ligger det femsidiga koret med en triumfbåge, på vilken man kan läsa orden: KOMMEN TILL MIG I ALLE SOM ARBETEN OCH ÅREN BETUNGADE; SÅ SKALL JAG GIVA EDER RO. Av inventarierna är dopfunten äldst. Den överfördes från Gamla kyrkan och härstammar från 1200-talets senare del. Från början fanns en så kallad pneumatisk orgel, som fortfarande finns kvar och vid behov kan användas. 2006 togs emellertid en ny, så kallad digital orgel i bruk. Kyrkan har genomgått ett flertal större och mindre renoveringar.
På 1930-talet sattes nya korfönster in, målade av Gunnar Torhamn. Målningarna återger några välkända motiv ur den bibliska världen, såsom Jesu födelse, besöket i templet vid 12 års ålder, dopet i Jordan, kvinnan vid Sykars brunn, kampen i Getsemane och uppståndelsen. Dessutom kan man känna igen ett antal bibliska symboler, såsom ankaret, det allseende ögat, lammet, duvan, lyran och ytterligare några. 1950-51 och 1972-73 gjordes renoveringar, huvudsakligen av praktiska och underhållsbetingade skäl men också under påverkan av nyare syn på hur ett kyrkorum bör se ut. Den sista större restaureringen genomfördes 1984 under ledning av arkitekten Ture Jangvik. Nu var ambitionen att återställa det stilideal, som en gång var Adrian Petterssons. Det gäller färgsättning och dekor, där man gått tillbaka till det typiska vid sekelskiftet 1800. 1900. Allt det är också det som framträder idag. (text ur Sundalsryrsboken, 2006)