
Skolorna har börjat och för de flesta är semestern slut, adjöss med lata dagar och sena grillkvällar. Dags för omstart, med förhoppning att allt ska bli bättre. En version 2.0 som ska äta nyttigare, stressa mindre, motionera mer och ta tag i alla ”borde göras”. På datorn trycker man ctrl-alt-delete och vips har man gjort en omstart, tänk om livet vore lika enkelt.

Vill man utnyttja kvällarna, som fortfarande är ljusa, till att ta en promenad finns det många trevliga rundor och platser att gå till i Sundals ryr. Lite jobbig, men väl värd besväret, är promenaden till grottan.
Bilen parkeras utmed vägen som går upp till Granan. Första biten är stigen bred och fin, när man tagit av mot vänster vid skylten ”Bustugegrottorna” blir den smalare. Uppför, uppför, knixigt och brant. Ett litet träd får fungera som ledstång. Grottan är ganska stor och har två ingångar. Det är en spännande plats, inte minst med tanke på att det är brant precis utanför. Man undrar vad som hänt här genom historien. Har den varit boplats, gömställe eller kanske hemlig mötesplats?
En titt in i grottan men sedan fortsätter jag uppåt, ända upp på toppen av berget. Det är där utsikten finns. Är vädret klart kan man se långt. Silon i Brålanda, kyrkan, vindkraftverk, ja till och med Hallesnipen i Vargön kan man se. Man förvånas över hur saker ligger i förhållande till varandra. 
Kanske är det här sommarens sista kväll eller är det höstens första? Det mesta är fortfarande grönt men några lönnar har börjat skifta i rött och luften är sval och klar. Tröskor tuggar i sig den mogna spannmålen på åkrarna långt där nere. Här kan man sitta och begrunda världen en stund. Fundera på livet, ekorrhjul och meningen med allt, under tiden som höstlöven gulnar. Allt är så tyst att man kan höra sina andetag.
Man behöver inte gå den branta vägen ner igen, det finns en enklare snitslad väg från höjden. Snart är man tillbaka till stigen och vägen igen. En liten kvällspromenad till en fin plats i Sundals ryr….
/Susanne Borssén
.