Det var en gång….
Comments (0) Taggtråd befrämjar skolgången!
Det blev ingen ordning på skolan förrän taggtråden kom! Det var väl det jag hade på känn. Den moderna varianten bör väl vara elstängsel då. Ja, det kan ju kanske hålla skolkarna inne? Fast nu var det ju inte det det handlade om utan att få landsbygdsbarnen att komma till skolan över huvudtaget. I slutet på 1800-talet (1896) beslutades det att, och håll i hatten för nu kommer det krångliga, alla barn skulle gå i skola varannan dag mellan 15 januari till 15 maj. 15 maj till 15 oktober skulle de barn som behövdes till vallgång, dvs. vakta djuren, befrias från skolgång. Alla andra barn skulle gå i skolan alla dagar utom en varje vecka och den dagen som dessa barn var lediga skulle de barnen som befriats från skolan komma in för läxförhör. Så taggtråden var till för djuren, inte barnen. Då djuren inhägnades med taggtråd kunde även dessa barn gå i skola eftersom de inte behövde vakta djuren längre.
Alla har vi väl våra historier från vår skoltid, lärare som vi älskade, hatade och rent av fruktade. Jag bor nu själv i en gammal skola, nämligen Bolleruds skola. Jag har hört några historier från några som gått här om hur lärarna här var. På den tiden var pennalism vanligt och så även här. Pekpinnen ven i luften och fingrarna var väl de som det oftast siktades på. Eisenbahn som tysken säger (uttalas ajsomfan, men det kan jag ju inte skriva). Själv var jag en fruktansvärt präktig elev så mina fingrar klarade sig fint men det fanns andra som utsattes för denna typ av tillrättavisning även då jag gick i grundskolan (1967-1973). Detta, i sig, är mycket anmärkningsvärt eftersom skolagan förbjöds redan 1 januari 1958. Rätten för föräldrar att aga sina barn togs bort 1966 men än idag försiggår det ju i en hel del hem vilket är oacceptabelt.
Jag minns när en klasskamrat ombads av en lärare vi hade för första gången, gå fram till tavlan och skriva förlåt hundra gånger för att han pratat och stört på lektionen. Han gick fram och började skriva och hann väl skriva 4-5 stycken förlåt innan läraren sa åt honom att gå och sätta sig igen. Nästa lektion vi hade med samma lärare kastade han plötsigt sin nyckelknippa rätt igenom salen över allas huvuden med den effekten att det blev knäpptyst i salen. –Sådärja, sa han, nu när jag har allas uppmärksamhet kanske vi kan gå in på viktiga saker. Hans lektioner blev roliga, effektiva och alla engagerade sig. Den läraren behövde inte, vare sig höja rösten eller ta till några andra åtgärder mer med vår klass efter nyckelkastningen. Han blev dessutom väldigt omtyckt.
Jag tänker mig att dessa väggar (väggarna på mitt hus) både sett och hört en hel del då detta fortfarande var en skola (och även efter det men det ska vi lämna därhän). Folkskolan byggdes 1875 och huset jag bor i blev lärarbostad och sedemera småskola enligt en säker källa.
Då vi flyttade hit (1999) trodde jag inte, då jag såg att det fanns en skola i Årbol, att den längre var i bruk. Jag var helt inställd på att min dotter skulle gå i Brålanda. Jag själv gick i en liten byskola och minns närheten och tryggheten samt öppenheten i den skolan jämfört med skolorna jag gick i från mellanstadiet och uppåt då det var 300 elever i skolan samtidigt. Döm om min förvåning då jag insåg att den faktiskt var i bruk. Min dotter fick privilegiet att gå sina första 6 år i skolan i Sundals Ryr. Det kändes extra bra då jag hörde mina kollegor berätta om deras barns skolor i Göteborg. De hade inte lärare, lärarvikarier (en kollegas barn fick vid ett tillfälle vara utan lärare i 2 veckor i sträck för att det inte fanns vikarier) och ofta inte tillgång till det material de behövde. För mig var det en stor trygghet att allt detta fanns för min dotter under de första 6 viktiga åren. Beklagligtvis har skolan nu fått stänga men jag hoppas innerligt att alla barn får samma stabila grund under småskoletiden eftersom det är så viktigt. Barnen är framtiden.
/Marjukka Sagesjö
Themocracy