Comments (0)

Av Borssén, april 29, 2015 5:55 e m

Byalagets nya vandringspris

1 Maj är det som vanligt lerduveskyttetävling. Startskottet går kl 11.

Det finns ett NYTT vandringspris till bäste Sundals ryr-skytt att tävla om,

eftersom Niklas Hansson förra året vann det gamla priset för evig tid.

Men det finns också en mängd andra fina priser man kan vinna i den öppna

tävlingen (där man inte behöver vara Sundals ryrsbo ).

Korv med bröd, kaffe och kaka finns att köpa för en billig peng.

Både skyttar och publik är varmt välkomna till skjutbanan i Västra Blekan!

Comments (0)

Av Borssén, april 26, 2015 6:38 e m

Tisdag den 28 april går vi en bit på leden tillsammans.

Vi träffas vid skolan i Årbol kl 17.45 eller vid parkeringen i Sjöbotten kl 18.

Promenaden är ca 5 km och går tyvärr inte att gå med barnvagn.

Den som vill kan ta med fika och äta efteråt, det finns bord vid parkeringen.

Alla är Välkomna!

Comments (0)

Av Borssén, april 21, 2015 3:05 e m

Har årsmöte i församlingshemmet. Torsdag den 23 april kl 19.00

Stämmohandlingar finns tillgängliga hos Orvar Carlsson tel: 351 60

Välkomna!

Comments (0)

Av Borssén, april 21, 2015 4:01 f m

Tornet ska målas

Hör du till dem som brukar vara med och skjuta lerduvor?

Nu på lördag, den 25 april är det fixardag på skjutbanan.
Kl 9.00 träffas alla skyttar och alla andra som vill, för att snickra,
måla och klippa gräset på skjutbanan.
Hör gärna av er till Niklas innan, så blir det
lättare att planera arbetet. Tele: 35060
Det bjuds på fika.

Comments (0)

Av Borssén, april 19, 2015 8:37 e m

Sundals ryrs fantastiska kyrkokör har i helgen levererat ännu en underbar vårfest. Denna gång utspelade sig handlingen i frisersalongen ”Vi klipper till”. Frisören och hennes praktikant hade fullt upp i salongen och vi fick träffa många sångglada kunder. Praktikanten får än så länge bara klippa nackar, något som kunderna kanske ska vara tacksamma för…

Sally som blev kvarglömd i torkhuven!

Frisörskan och Brazilianaren Speedy Gonzales

Kören var förstärkt med delar av bandet Stains. Fartiga låtar blandades med finstämda och stämningen i församlingshemmet var på topp. När Brasilianaren Speedy kommer till salongen, får till och med den lite kärva frisörskan som äger salongen, hjärtklappning.

Tre fartiga damer som ska till Ängas loge och bugga

Förutom den härliga showen i frisörsalongen bjöds det på traditionella vårsånger, god fika och vårtal. Jag fick äran att hålla årets vårtal och tackar ödmjukast för alla fina ord jag fick efteråt.

Praktikanten som snart vill börja klippa och färga

Fast vårfesten detta år var en vecka tidigare än den brukar, kom våren och värmen med vårfesten. Nästa år önskar vi därför att festen blir ännu tidigare, varför inte redan i Mars?.. Dels för att vi vill ha en tidig vår, men framför allt för att vi inte vill vänta ett helt år till nästa gång!

/ Susanne Borssén

Comments (0)

Av Borssén, april 18, 2015 12:58 f m

Härom kvällen var vi, vår vana trogna ute och gick vår sedvanliga kvällspromenad, jag och Kollie. Kvällen var ljum och stilla och vi njöt båda två av promenaden. Våren är här och vi kan alla ( som inte är pollenallergiker) se fram emot en spirande grönska. Denna kväll gick promenaden mot Årbolhållet. Tystnaden var total, vi mötte inte ens en bil. Jag gick och beundrade himlavalvet med alla sina stjärnor. Vi hade avverkat två tredjedelar av vår promenad då plötsligt tystnaden bröts av ett märkligt men intressant ljud. Hörrff, hööörff, hörrff lät det tilsammans med ett klapprande ljud. Min första tanke var grävling. Jag har ju numera en ganska stor erfarenhet av grävlingar och det jag lärde mig som barn har verkligen inte stämt hitillsdags. Då jag flyttade hit för 15 år sedan förstod jag att vår allra närmsta granne skulle bli en grävlingfamilj. De bor under den gamla skolbyggnaden och då jag insåg det tänkte jag att det går ju inte, den familjen måste avhysas. Det jag lärt mig som barn var att grävlingar var ena argsinta rackare. Såg de ett ben rusade de fram och bet tag ända tills det kraschade i munnen på dem. Det vattentäta rådet var att ha knäckebröd i stövlarna. Jag fasade för mötet som ovillkorligen skulle ske eftersom vi var så nära grannar men hur det var gick tiden och vi hade fullt upp med annat och mina ben hade inte blivit attackerade av argsinta grävlingar och jag hade inte behövt ha knäckebröd i stövlarna.

Plötsligt en dag då jag befann mig nära självaste entrén till grytet insåg jag att jag stod mellan grytet och en liten grävling. Var är mamman undrade jag jagat och försökte göra mig själv så obefintlig jag kunde. Den lille sa -hirrff, hirrff och sprang rakt emot mig och jag sneglade jagat mot grytentrén och javisst, där kom mamman. Jaja, inget knäckebröd i skorna vilket gjorde att jag snabbt la diagnosen. Jag skulle snart ha knäckta fotleder. Sanningsenligt var jag skiträdd men jag stod stilla eftersom jag var fångad mellan djuren och hus. Till min stora förvåning var inte grävlingsmammans sikte inställt på mig eller mina anklar utan endast på sin lilla avkomma. Hon kom springandes rakt mot mig, mamman alltså, vilket fick mig att bita ihop samt hålla andan i väntan på en fruktansvärd smärta men hon sprang till sin telning och undersökte denna samtidigt som hon pratade (vad som föreföll mig) lugnande med sin avkomma. Ett antal hörrff, hörrff och hirrff, hirrf utbyttes medan de nosade och ”kramade” varandra bara en meter ifrån mig. Nalle, som då var valp, kom springande och jag utbrast -stanna! Och samtidigt tänkte jag att nu är det kört i alla fall eftersom jag hade talat. Men icke, mamman vände sig mot mig men jag var inte hennes mål utan hon lunkade lungt med sin telning mot grytet utbytande några hörrf och hirrff till på sin väg. Det var där och då jag beslöt att de skulle få bo kvar. Vi har kamperat tillsammans i 15 år nu. Vi respekterar varandra och jag har lärt mig en del om grävlingar.

Alltså, där vi gick vägen fram var således min allra första tanke att det var en grävling som var på väg mot oss men eftersom den var för långt bort samt för att det var becksvart ute, såg jag ju inte vad det egentligen var. Det märkliga är hur vindlande mina tankar kan bli då jag endast har hörseln att tillgå. Pannlampan på skallen var tänd men den gav mig en ljuskägla på kanske 2 meter och vid ljuskäglans slut blir det ju becksvart. Jag befann mig alltså där i Södra bleken gåendes  mot Bollerud i skogspartiet, i mörkret och hör ett ljud som ökar i styrka och närmar sig oss. Det var då fantasin sakta började vakna till liv. Jag började nu kunna urskilja via hörseln att det var fler än en. Jag började, av någon anledning, släppa grävlingsteorin och började tänka större djur. Vildsvin, började jag befara och dem är jag inte så van vid och tillskriver dem därför någon form av opålitlighet. Detta gjorde att jag saktade på stegen och rent av ryggade lite tillbaka stirrandes vägen fram utan att egentligen se något annat än ett svart töcken från vilket ett alltför högt eskalerande oidentifierbart ljud närmade sig med en hisnande fart. Är det en hord älgar, hann jag till och med tänka? Kollie, hunden, tänkte att nu händer det saker och lyfte både öron och svans och började intresserat trippa framåt. Nu närmade sig ett antiklimax och jag kände att vilket ögonblick som helst skulle jag få veta vad det var. Jag släckte pannlampan i hopp om att kunna se bättre, men icke. Den stora horden var inte framme än men alldeles strax. Vilket ögoblick som helst nu skulle jag stå öga mot öga med de farliga bestarna som i full galopp närmade sig oss där i mörkret. Nu såg jag dem och ur mig undslapp frågan -Men vad pysslar ni med mitt på vägen? De båda grävlingarna tvärstannade och tittatde förvånat på mig och nosade i luften. De båda bestämde sig för att jag inte alls var att leka med, vände tvärt och försvann in i skogen utgjutandes några väl valda hörrff på sin väg.

Ingen ska säga att det är händelselöst i Sundals Ryr.

/Marjukka Sagesjö

Comments (0)

Av Borssén, april 14, 2015 7:01 e m

Har du möjlighet att hjälpa till ?
De fina Sundals ryrs-lederna behöver underhållas!
Lördag den 18 april är det dags. Det är samling hos
Kristina och Stefan Karlsson på Smedtorpet kl 11.00
Du får gärna höra av dig till Kristina innan,
så blir det lättare att planera arbetet.
Tele: 070-7312360
Det bjuds på fika!

Comments (0)

Av Borssén, april 13, 2015 12:29 f m

Kyrkesten

När våren har kommit och helgdagarna är fler än vanligt passar det bra med en vandring. Man kan naturligtvis vandra på de fina lederna, men bor man som vi gör är möjligheterna näst intill oändliga. Stigar och vägar som längtar efter att bli trampade på, finns vart vi än vänder oss. Om ingen går på dem växer de igen och försvinner. Det finns heller inget som hindrar att man går där det inte finns stigar, så länge man inte stör eller förstör.

Hela stenen har varit full av psalm och bibeltexter

Ett trevligt besöksmål som man bara kan nå till fots är ”Kyrkesten” på kroppefjäll. Den ligger förvisso inte i Sundals ryr, utan i ör, men det är bara något hundratal meter från sockengränsen. Från parkeringen vid Hallesjön är det ett par kilometer att gå. Karta är ett måste, för det finns ingen markering, inte ens någon stig. ( 12 92 31 Ö  65 12 96 N är koordinaterna om man har gps)

Solen värmer och det torra fjolårsgräset prasslar runt fötterna när jag svänger av från vägen och går mot sydöst, jag följer vattendraget söderut, när det plötsligt kilar en liten ödla framför fötterna på mig. Hunden som är min följeslagare för dagen, blir överlycklig och börjar leta i gräset. Men hon går bet, ödlan är sedan länge försvunnen.

Strax ser jag den stora stenen. I boken ”Fjället” av Ingmar Andersson uppskattar man att den väger ungefär 100 ton. En mäktig bjässe. Man känner sig liten när man sitter jämte och dricker sitt kaffe.

Soffi på kyrkesten

Historien om hur Kyrkestenen har fått sitt namn är ganska lik den som berättas om stora flyttblock på andra håll.  Efter att kristendomen kommit till Dalsland och kyrkan i Ör byggdes, blev jätten som bodde i grottan under Borekulle så störd över kyrkklockornas ringande, att han tänkte kasta en stor sten på kyrkan för att få lugn och ro. I den våldsamma ansatsen råkade han emellertid tappa stenen som hamnade här.

En gång i tiden lär stenen varit täckt av inristade psalmverser och bibelord. Många syns fortfarande, men är lite svåra att tyda. Jag kan urskilja delar av ”morgon mellan fjällen, hör hur bäck och flod…”

Vårbäck

Vårsolen värmer skönt, det är lätt att bli sittande kvar och fundera på hur det kan ha varit förr. En bit ifrån stenen finns resterna av ett torp. Den sista som levt där var ”Soffi på kyrkesten”, hon dog 1940, då var hon 82 år. Den sista sommaren som hon levde var hon för skröpplig för att bo kvar, då bodde hon istället hos sin son Johan i Blixerud. En morgon hade sonen som vanligt släppt korna för bete på fjället, vid middagtid ville Soffi  gå och titta till dem. På kvällen hittade man henne död vid torpet där hon levt i hela sitt liv. Hon fick det slut som hon önskat sades det.

Solglitter i lilla Hallesjön

Hunden knuffar på mig, drick upp ditt kaffe så vi kan gå nu, säger hon. Ja ja, vi ska… Vi tar en liten omväg till bilen. Har man ändå kommit hit kan man lika gärna se sig om. Vattnet porlar i bäcken. På några ställen ligger det lite snö kvar, med dess dagar är nog räknade. Jag knäpper upp tröjan, det blir varmt att gå. Flera stora tjädertuppar blir skrämda av oss och flyger tungt iväg mellan tallarna. När vi nästan är tillbaka till parkeringen ser jag hur solen glittrar i vattnet i Lilla Hallesjön.

Våren är underbar och en perfekt tid för vandring i skog och mark.

/Susanne Borssén

Comments (0)

Av Borssén, april 3, 2015 6:19 e m

Byalagets styrelse önskar alla en riktigt

Glad påsk!

Paradiset 3 april