När man odlade lin förr så tröskade man det med en prejel. Den tröskade linhalmen band man sedan ihop till stora buntar som rötades genom att man bredde ut den tunt i långa rader på åkern. Det gjordes på hösten innan snön kom. Linhalmen låg sedan där över vintern och på våren när det blev torrt plockades den upp och buntades ihop igen. Efter detta skulle linet torkas hårt och det gjordes mest över en lingrop som byggdes upp utmed en lodrät bergskant, en till en och halv meter breda och två till tre meter långa en till en och halv meter breda och två till tre meter långa. När man torkade linhalmen över lingropen eldades det först så kraftigt i gropen så det blev en tjock glödbädd i lingropen. Sedan lades stänger, oftast av hassel, över gropen och på stängerna breddes linhalmen ut. Det gällde att passa linhalmen noga för om det minsta lilla strå åkte ner i elden blossade elden upp och förstörde hela linhalmen. På grund av brandrisken byggdes lingroparna oftast en bit från bebyggelse.
Vi har en lingrop i Sundals Ryr, i Södra Bleken. Den finns utmarkerad på kartan som finns att köpa-se startsidan-aktivitetsled-köpa karta.