Vårens vandring blev en mycket trevlig tur till kyrkesten. Vi var ett 10-tal som följde med naturguiden Lars Nejstgaard på denna lärorika tur. Redan på parkeringen fick vi var sitt strå av gräset vårbrodd som han bad oss att tugga på och sedan lukta på. Alla hade känt lukten förut och till sist kom vi på vad det var, det luktade nybärgat hö och lite kanel. Mycket riktigt innehåller vårbrodd ämnet kumarin som finns i kanel och som ger hö dess härliga doft. På väg mot kyrkesten berättade Lars mycket intressant och precis lagom ingående om lavar och mossor, om att granar dör från botten och tallar från toppen, om lummer som när de blommar bildar ett pulver, detta pulver samlade man förr i tiden för sälja till apotekare. Pulvret rullade man piller i för att de inte skulle klibba ihop.
Just när vi skulle vika av från vägen och ge oss ut i terrängen mot den stora stenen hejdade Lars oss. Var och en fick en bit hårt bröd och vi blev ombedda att blunda och tänka oss tillbaka till nödåret 1867. Samtidigt som vi åt vår brödbit, bakad på tuschlav och bark, beskrev Lars hur det var under nödåren på 1800-talet. Kontrasterna mellan deras armod och dagens vandring måste vara milsvid..
Vädret var så bra som man kan tänka sig och vi hade en härlig fikastund vid den stora kyrkestenen. Efter fikat gick vi för att se var torpet där ”Soffi på kyrkesten” en gång bott. Henne kan man läsa mer om under fliken ”det var en gång” här på hemsidan.
Man kan sammanfatta dagens vandring som en härlig mix av natur och kultur på vårt älskade fjäll.
.