Våår, som en suck av längtan. Dagarna sträcker på sig, biter bort en bit av natten både morgon och kväll, och blir lite längre minut för minut.
Så plötsligt händer det. Ett av marken och vårens äldsta trick. Den första tussilagon. En dag står den bara där, på en plats där blicken annars aldrig vilar. Oansenlig men efterlängtad. Små knoppar i rabatten, rapporter om första tranan och koltrasten sjunger.
Sälgen får videkissar, bäcken porlar, solen avslöjar smutsiga fönster, termometern visar tvåsiffrigt, vägarna blir mjuka. Knoppar brista, grönska gror. Krukväxter slokar torra fast de fick vatten alldeles nyss.
Bon ska byggas och arters levnad tryggas. En promenad just när löven spricker, sitta en stund på en stubbe, se när allt vaknar. Stanna upp, lukta, lyssna, reflektera och njut. Upplev de små förändringarna.
Kaffepaus vid södervägg, mössan åker av, näsan vänds mot solen. Axlar som spänts till skydd för kalla vindar slappnar av. Vinter och frusna fingrar glöms bort. Allt är förlåtet, allt startar på nytt. Förväntan, spänning.
Livet känns lätt, det finns en morgondag, alla problem har en lösning, inget är omöjligt. Det är härligt att vara människa. Planer, framåtblickar. En blinkning åt någon man tycker om. Våren är här, det är nu allt börjar…. |