Hur gör folk? Allvarligt! Går folk omkring och videofilmar hela tiden? Jag har ju sett olika videosnuttar med hur dråpliga situationer som helst. Hur hinner folk hitta, starta och filma innan händelsen är över. Jag är helt fascinerad. Jag kan inte ens ta en stillbild av en sådan händelse. Innan jag har hittat kameran, mobilen eller vad det nu handlar om, har händelsen passerat och fotot föreställer en soffa eller något annat lika icke-roligt att titta på.
Ta härom kvällen när jag låg i min säng och läste, innan lampan skulle släckas inför natten. Hunden låg brevid och snarkade redan. Ett stilla lugn hade lagt sig över vårt lugna tjäll. Jag började känna att det strax var dags att lägga ifrån mig boken och glasögonen och släcka lampan. Husets katt strövade omkring och hittade en intressant och tom papperskasse som låg på golvet i mitt sovrum. Nyfiken som en katt kan vara klev han in i densamma. Det prasslade lite störande när katten klev in i kassen så hunden vaknade till lite lätt. Men på det stora hela bibehölls lugnet i sovrummet.
Plötsligt eskalerade prasslet och kassen började röra på sig. Ett störande ljud i både mina och hundens öron och vi ville båda helst att katten skulle ha undersökt klart och gått vidare i sin undersökningsrunda. I ett nafs hände allt på en gång katten jamade irriterat, hoppade upp i luften med ena kasshandtaget runt midjan varvid kassen följde med fångandes hundens tygfotboll som så fint la sig i kassen och följde med katt och allt i en vid båge i luften. Både jag och hunden blev plötsligt klarvakna av allt ståhej. Hunden såg att katten tog hennes älskade leksak och tänkte snabbt, -Nu jädrar är det lek på gång! Hon var snabbt med på noterna och hoppade raskt ner från sängen, galopperade efter katt, kasse och boll. Katten försökte irriterat bli fri från den efterhängsna kassen galopperandes ut i köket och vidare till vardagsummet och bollen låg fortfarande kvar så fint i kassen. Hunden sprang efter, hack i häl. Plötsligt hade jag en skenande katt, papperskasse och entusiastisk lekfull hund gallopperande efter dem i den sena kvällstimmen i min lägenhet.
Jag låg kvar i sängen och skrattade så tårarna rann och försökte smälta den dråpliga händelse jag nyss åskådat. Filma händelsen? Jag hann inte ens tänka tanken, innan händelsen var över. Innan mitt skrattanfall hunnit avstanna var hunden tillbaka i sängen, ihärdigt hållande sin boll i munnen. Katten gick omkring i sovrummet jamande och knyckande irriterat med den lilla svansstumpen. Av kassen syntes inte ett spår. Hunden la sig ner att sova med bollen i munnen. Jag torkade tårarna och släckte lampan. Katten lugnade sig och gick också och lade sig att sova. Ingen videofilm av händelsen finns att beskåda. Jag får nöja mig med minnesbilderna och ni får nöja er med min berättelse.
/Marjukka Sagesjö