Sjön Åsunden vid Ulricehamn har sin historia med ”gårdarna runt sjön”. Dit kommer människor varje sommar för att åka runt med buss och se på gårdarna som ligger till grund för Birgit Sparres romaner. På lördagens vandring i Bollerud var temat ”torpen runt sjön” men någon buss var inte att tänka på. Istället fick vi en trevlig vandring på nästan 6 km. Någon sjö fanns det förresten inte heller eftersom man redan år 1875 sprängde och grävde en kanal som torrlade området.
Slutet på 1800-talet var en fattig period och för att få mer mark där man kunde skörda gräs till djuren torrlade man Bollerudssjön. I sjöns utlopp söderut låg en kvarn, men kvarnägaren var ovillig till att släppa ut mer vatten än han redan gjorde, hans inkomst hängde ju såklart på att det fanns vatten i sjön. Så man gjorde istället en helt ny kanal och tömde sjön på vatten.
Bo Elofsson, som var vår guide för dagen, visade oss trakter vi annars knappast kommit till och berättade om torp och människor. Bitvis gick vi på den gamla skolvägen, där barnen som skulle till Bollerudsskola gick. De barn som hade längst att gå, kom ända ifrån Tröta uppe på Kroppefjäll. Skolan byggdes 1875, samma årtal som finns inristat i berget, vid den sprängda delen av kanalen. År 1955 flyttade eleverna till den nya Skolan i Årbol.
Självklart hade vi fika med. Vår vandring medgav ett intag av 3,5 kanelbullar för att förbrukning och konsumtion skulle gå jämnt upp, så fikat får man inte missa. Vid resterna av torpet Vadboden, drack vi vårt kaffe. Påskliljorna som någon satt här för många, många år sedan blommade som solar i det annars lite gråa vädret. När sjön fanns hade detta torp vatten på tre sidor och man kan lätt förstå att namnet kommer från ordet ”vad” som i vada genom något blött…
Strax innan vi var tillbaka till Andreas gårdsplan gick vi över kanalen. Vi ser årtalet 1875 inristat i berget. Tillbaka vid bilarna konstaterar vi att byalagets beställning av uppehållsväder har hörsammats, för bara några få regndroppar har kommit. Rundan blev lite längre än vad som först var meningen, för att vattnet på ett ställe spolat undan en bro. Men ingen är ledsen för det. Det var en fin vandring och den extra sträckan bidrog säkert med 1 kanelbulle. Vi tackar Bosse för en bra guidning!
/Susanne Borssén