Försommaren var grön och vädret strålande när Sk Granan arrangerade en ”backyard ultra” på Kroppefjäll. Ultra betyder i löparsammanhang allt som är längre än marathon, dvs längre än 42 km, och visst fanns det möjlighet att springa långt, fast banan var tuff med sina 115 höjdmeter, så det var absolut ingen självklarhet att man orkade.
Tävlingen går på en varvbana som är 6707 m, alla backyard-tävlingar har lika lång bana. (24 varv blir 100 engelska miles). Man startar ett nytt varv varje hel timma, har man kommit i mål inom en timma får man starta på ytterligare ett varv. Så håller man på så länge man orkar och vill. Springer man fort har man längre tid på sig att vila innan nästa varv, springer man sakta sparar man på krafterna. Den som är ensam kvar på sista varvet har vunnit.
Det var ca 100 som startade, att startlistan var full ett bra tag innan anmälningstiden gått ut visar tydligt att denna tävlingsform är populär, fast den nästan är ny i Sverige. Startfältet bestod av en blandning av lokala löpare som ville utmana sig själva och rutinerade långlöpare från hela Sverige.
Starten gick kl 10 och stämningen var på topp. Medryckande musik, peppande publik, laddade tävlande och ett Kroppefjäll som visade sig från sin bästa sida. Man springer varv efter varv och de tävlande blir färre och färre. De minuter man har på sig mellan varven går åt till att försöka få i sig mat och dryck. Arrangörerna har dukat upp sportdryck, Coca cola, bananer, chips mm men många har med sig egen mat och dryck. Är man van långlöpare vet man vad man vill ha. Flera husbilar och tält står i tävlingsområdet, medhjälpare tar hand om sina tävlande. En mamma har stekt 100 pannkakor till sin tävlande son! Någon annan har med sig tunnbrödsrullar med hemligt innehåll. En del passar på att vila, för någon annan är det bättre att vara i rörelse för att inte bli stel.
När varv 4 börjar är det 75 löpare som ger sig ut. Värmen, solen, backarna och kilometerna skördar offer efter offer, vid varje ny start är det några som ger upp. När man sprungit 6 mil och ska ge sig ut på det 10e varvet är det 25 kvar. 25 löpare som varit med förr, många ser oberörda ut.
När tävlingen pågått i 12 timmar och det mörknar, tar man på reflexvästar. Marschaller och pannlampor tänds. Drygt 8 avverkade mil och 15 tävlande kvar. Arrangörerna gör ett fantastiskt arbete, de sover några timmar var och byter sedan av varandra. Man prickar av vilka som kommer i mål, delar ut medalj till de som sprungit klart, fyller på sportdryck och mackor på de tävlandes bord.
Efter 19 varv är det bara en löpare kvar. Vinnaren Oscar Sjölander från Göteborg fick ihop 12,7 mil. Dessutom sprang han i ett högt tempo och kom först i mål på många av varven. En otrolig prestation. Bästa dam blev vår lokala långlöpardrottning Helle Manvik från Bolstad, som lade av efter 18 varv trots att både ben och kropp hade mycket kvar att ge. Men hon avslutade en penicillinkur för dubbelsidig lunginflammation för mindre än en vecka sedan och valde därför att avsluta när hon var den enda damen som var kvar.
Klockan är 5 på söndag morgon alla är nöjda men trötta. Arrangörerna har gjort ett oerhört jobb, trots att det var första gången de anordnade en tävling som sträckte sig över så lång tid. Det enda negativa som hördes var i så fall att inte en enda tidning kommit för att bevaka. Men löparna lovordade tävlingen och vi kan nog vara ganska säkra på att detta lyckade arrangemang kommer tillbaka nästa år.
/Susanne Borssén
.