Category: Jakt och skytte

Skjutningen är avgjord

Av , maj 1, 2017 8:08 e m

Så är ännu en 1 maj tävling i lerduvans tecken avklarad.  Våren som hittills varit snål med värme, blev helt plötsligt generös och höjde temperaturen flera grader, till glädje för både skyttar och publik. De flesta år har några och ibland flera av skyttarna bjudit på serier med både nio och tio träffade duvor. Men trots det fina och nästan helt vindstilla vädret, kom ingen upp till mer än 8 träffade i dag. De fyra som nådde upp till denna nivå var Sven Nilsson, Thomas Bäck, Alex och Nicklas Hansson.

Publik, skytt eller funktionär, alla hjälper till. Här skickar Roger iväg duvor.

 

Dagens vinnare och tävlingsledare Nicklas

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blev en spännande särskjutning där skyttarna gång på gång träffade duvorna som kom från tornet men bommade de som kom från lådan och som gick i en lägre bana. Men till slut stod Nicklas Hansson som vinnare före tvåan Thomas, trean Alex och fyran Sven. Därefter följde ett helt gäng skyttar som skjutit sju eller färre i grundomgången.

Extra roligt var det att det i år var två damer som deltog och sköt var sin serie. Där vann den norska sommarstugegästen Nina Takvam före Lisa Borssén.

Vinnare i damklassen Nina Takvam

Prisbordet på denna tävling brukar vara välfyllt, men i år var det nog rekordstort. Fina elverktyg, oljor, fågelholkar, check på blitvätt, leksaker, elektronikladdare, kepsar, trädgårdsredskap mm.  Där fanns något för alla, till och med för de som haft hand om att skicka iväg lerduvorna. Ett stort tack till de fantastiska sponsorer som bidrar till att denna tävling har ett så fint utbud av priser : Brålanda Trä, Frändefors Trä, Fredno/Q star, Rasta, Road Building, Kennets golv, Jakt o uteliv, Frändefors Oljor, Vänersborgsbostäder.  Tack också till tävlingsledare Nicklas Hansson som gör en stor insats för att denna traditionsfyllda tävling ska leva vidare.  

Dagens gentleman Oscar, som gav bort sitt pris till Ellen som var med i publiken.

 

Nu börjar onsdagsträningarna på skjutbanan. Ojämna onsdagar kl 18, med början 10 maj.

Foto: Lasse Hoffmann

 

.

Pyrschjakt på rådjur

Av , augusti 20, 2016 6:47 e m

IMG_3835

16 augusti är en helig dag för många jägare, det är då som årets jaktsäsong inleds. Förvisso har man fått jaga både grävling och kråka ett tag, men det stora flertalet anser nog ändå att jaktsäsongen börjar med jakt på råbock. Den drar inte alls igång med buller och bång och folkvandring till skogs, som älgjakten. Man får inte heller använda hund utan måste helt enkelt smyga, sitta och vänta eller locka till sig en råbock.

En kväll den första jaktveckan följde jag med några Sundals ryrsjägare för att se med egna ögon vad det är som lockar med denna jaktform. Jag förhör mig om vad man ska ha med sig och på sig. Tysta kläder som inte prasslar och gärna en kikare. Fika då? undrar jag, men får till svar att det låter för mycket. Jag försäkrar att jag kan tugga tyst och inte tänker välja knäckebröd och på älgjakten var det ju helt okej att ha med en rejäl matsäck, men de tror ändå jag kommer väsnas för mycket med mitt fika så jag struntar i att ta med något.

Vi sätter oss på ett litet berg i åkerkanten, framför oss har vi flera hektar havre, bakom oss finns skog. Nu börjar väntan. I början känner jag mig rastlös. Jaha tänker jag, ska vi bara sitta här. Vad ska vi göra medan vi väntar? Ingenting, absolut ingenting och det kan vara nog så svårt. Men efter en stund går det bättre. Solen står fortfarande ganska högt på himlen, den värmer skönt. Det är en fin kväll. Jag hör en hackspett hacka efter insekter, en duva kuttrar och aspens löv prasslar. Väntan.IMG_3839

Det hörs något i skogen till höger om oss, det låter som ett par katter. Mycket riktigt, de tystnar och efter en stund kommer en katt gående längs diket. Ett par harar ser vi också, men inget rådjur. Solen har börjat dala. Så hör vi ett skott och efter en stund kommer ett sms från grannen på passet bredvid ”en räv” står det.

Men väntan fortsätter, kanske blir grannskapets hönor glada över att det nu finns en räv mindre, men det är ju en råbock vi vill ha. Ett par harar skuttar helt ljudlöst förbi, de stannar till, hoppar runt en stund och fortsätter sedan. Nu har solen börjar närma sig horisonten, den tidigare så varma kvällen börjar bli kylig. Så hör vi något bakom oss, det låter som ett hundskall och en råbock kommer i full fart ut från skogen en bit vänster om oss. Det går jättesnabbt och strax efteråt är allt lugnt igen. En lång väntan följt av en sekundsnabb chans. Bössan ligger kvar över jägarens ben. Den smidiga bocken hoppar med graciösa språng vidare över havreåkern.

IMG_3841

Så går solen ner i en fantastiskt sprakande solnedgång för att skapa en efterlängtad morgon någon annanstans på jorden. Jag reser mig upp och försöker skaka liv i mina stela ben, som suttit stilla så länge. I kväll blev det ingen jaktlycka, men det gör absolut ingenting. Alla jägare är medvetna om att det går många jakttimmar på varje fällt byte, nuförtiden behöver ingen gå hungrig för det. Lugn och ro, frisk luft och en fin naturupplevelse gör att kvällen ändå känns lyckad. När jag går hemåt stiger en rund, gul fullmåne upp över skogskanten och skickar sitt milda sken över den vackraste platsen på jorden.

/Susanne Borssén

Älgbanan

Av , augusti 11, 2016 4:46 e m

IMGP4296

 

I flera år har byalaget ordnat en träningsresa inför jakten. I lördags var det elva skyttar som mötte upp och åkte till älgbanan i Bolstad för att träna. Man skjuter fyra skott i varje serie. Först ett när älgen står stilla, sedan ett när den springer åt vänster, ytterligare ett när den står stilla och ett sista skott när den springer åt höger.

IMGP4298

 

IMGP4301

Förutom att det är bra träning inför stundande jaktsäsong, är det ett tillfälle att prata jakt och umgås med likasinnade. Nu hoppas vi att kikarsiktena är rätt inställda och att alla skott sitter där de ska under jakten. IMGP4305

 

 

 

 

Ett tack till Lasse Hoffmann for de fina korten

 

 

IMGP4299

 

 

 

 

 

 

 

/Susanne Borssén

 

Lerduveskjutning i Västra Bleken

Av , maj 1, 2016 4:49 e m

IMG_3480

Det minst sagt spännande vårvädret bestämde sig till slut för att ge oss sol på 1 maj. Men årets lerduveskytte blev däremot inte alls så rafflande som utlovats. Peder Hansson inledde sin första serie med en fullträff. 10 av 10 möjliga duvor förvandlade han till damm! När han skjutit ytterligare en bra omgång gick hans bössa sönder och med reservbössan gick det inte alls lika bra. Säkerligen bad han en stilla bön om att ingen skulle komma i närheten av hans första serie, för en särskjutning med reservbössan skulle troligen misslyckas helt.

Dagens vinnare

Dagens vinnare

Peder tar emot vandringspriset

Peder tar emot vandringspriset

I försök efter försök kämpade de andra för att få till en fullpoängare. Närmast var ”utsocknes” Lennart Kvick och Tomas Bäck som båda sköt 9. Alex och Nicklas Hansson och Sven Nilsson träffade 8 duvor. Lars Hoffmann och Tore Andersson klarade 7 vardera.

Peder blev bönhörd och klarade sig ifrån särskjutningen som klar vinnare av Sundals ryrs mästerskapet 2016. Efter några extra omgångar blev resultatet: 2a Tomas Bäck, 3a Lennart Kvick, 4a Alex Hansson, 5a Nicklas Hansson, 6a Sven Nilsson, 7a Tore Andersson, 8a Lars Hoffmann, därefter följde en mängd andra duktiga skyttar på nästan samma poäng. Totalt var det 15 som var med.

 

Lucas Hansson, dagens junior.

Lucas Hansson, dagens junior.

En spådom inför framtiden är att de äldre snart får se upp för den yngre generationen. Troligen kommer både Oskar Hoffmann och Glenn Johansson vilja vara med i toppen av resultatlistan inom en snar framtid. Dagens ende junior, Lucas Hansson, gjorde mycket bra ifrån sig med 5 träffade duvor.

Dagens fina prisbord

Dagens fina prisbord

Som vanligt fanns det ett praktfullt prisbord där alla deltagare fick minst ett pris var. Priserna var skänkta av Vida Skog, Svenska skogsplantor, Frendo, Brålanda trä, Jakt och uteliv i Trollhättan, Jakthandlarn i Åsaka, Kennets golv, Mattssons oljehall, Fixus, Rasta, Frändefors trä, Sallebyn gård.

Nu börjar tränings-skjutningarna,  ojämna onsdagar kl 18-20 med början den 11 maj.

Ett stort tack till tävlingsledare Nicklas för ännu en lyckad 1 maj.

Renovering på skjutbanan

Av , april 24, 2016 9:57 f m
DSC_0293

Oskar hade med både verktyg och ställning för att underlätta arbetet

Ett gäng bestående av 8 starka, händiga killar ägnade hela lördagen åt att renovera ett av de små husen på skjutbanan. Från början var det planerat att man bara skulle byta brädfodring, men när man började riva insåg man snabbt att det var mer att göra. Det var lika bra att byta allt som var ruttet och dåligt, när man ändå höll på. Alla bidrog med lite material var och man fick med gemensamma krafter ihop både reglar, brädor, spik och vindskiveplåtar.

En liten paus i arbetet

En liten paus i arbetet

När årets viktiga 1a maj tävling nästa helg går av stapeln, kommer man kunna gå upp i tornet och skicka iväg lerduvorna utan att riskera att braka igenom golvet!

Lasse bjöd på pyttipanna och rödbetor

Lasse bjöd på pyttipanna och rödbetor

Snickeriet tog lite mer tid än man beräknat och målningen får därför vänta till ett senare tillfälle. Men finns det någon som känner sig manad att ställa upp och stryka på lite färg, är det bara att säga till, all hjälp mottages tacksamt.

 

 

 

 

Ett stort tack till alla som var med !

 

Nu är tornet redo för 1a maj

Nu är tornet redo för 1a maj

Hemsidans årliga jaktreportage

Av , oktober 18, 2015 6:45 e m

Genomgång med jaktledarna

Så var det då dags för årets älgjakts-reportage. Denna gång har jag besökt jaktlagen Hägnan och Klypen när de jagade tillsammans en lördag i oktober. Tidigare år har jag provat att gå i drevkedjan och gå med hundföraren, men nu ska jag testa att sitta på pass. Eftersom jag inte jagar eller ens har jägarexamen får jag bli som en liten skugga och följa en passkytt under dagen.

Kartan studeras

Det är en disig morgon när vi samlas kl 8 på Klypen. Grönklädda kvinnor och män hälsar alla på varandra innan jaktledarna drar upp riktlinjerna för dagen. Inte mindre än 16 skyttar, 3 hundförare, deras 4 hundar och några som liksom jag ”bara är med” ska alla delta.  Det kräver en hel del planering, men de båda jaktledarna har full koll och går proffsigt igenom regler kring säkerhet och hur jakten ska genomföras. Vi får reda på att det finns både hondjur, en tjur och en kalv på tilldelningen. När de slutar med orden ”det finns gott om älg vi tror det kommer bli en bra dag”, ser jag att jägarna för en sekund får något drömskt i blicken.

På väg till passen

Vi delas in i två grupper, jag ska följa med den som ska jaga österut på Hägnanlagets mark. Den andra gruppen ska börja på Klypens marker, men älgar och hundar kan mycket väl flytta sig mellan de båda områdena så det gäller att hålla koll på vad som händer även i det andra teamet. På en karta pekar jaktledaren ut vilka pass vi ska sitta på. Vi åker bil en bit men får sedan gå sista stycket innan vi kommer fram till en fin liten höjd i kanten på ett hygge, som ska vara vår plats en stund framöver.

Väntan på passet

Tyst och försiktigt ställer ”min” jägare rätt sin ryggsäck, laddar bössan och skruvar lite på sin radio. Han har en öronsnäcka där han hör allt som sägs och jag ber viskande att han ska berätta för mig om han hör något. Jag lägger mitt sittunderlägg i mossan och sätter mig till rätta. Det är en grå och ganska kall dag, efter bara en liten stund får jag fälla ner öronlapparna på den signalfärgade kepsen som jag lånat, dagen till ära. Men så gör jägaren tummen upp och viskar -nu är hunden släppt, då fäller jag upp öronlapparna igen och spetsar öronen. Vi lyssnar och väntar. Men det är inte den sortens jobbiga väntan som när man väntar på att numret som blinkar på displayen ska stämma med det nummer man har på sin kölapp, istället är det en rofylld väntan, förväntan, kryddad med spänning.

"Larsa" med grankvist i mössan

En fågel skriker men annars är det tyst. Så sprakar det i radion och hundföraren meddelar att hunden har hittat älg, men att det skenat rakt mot den andra gruppens område. Vid det stora diket gav hunden upp, men man nu tänker göra ett nytt försök och släppa henne på nytt. För oss är det bara att sitta kvar och fortsätta vänta. Diset gör höstens färger dova och mustiga. Några mörkröda lingon växer vid en stubbe. Vi hör på radion att hundarna i det andra laget också haft älgkontakt men att det gått iväg längre bort, från vårt håll sett. Jägaren tar fram sin termos och häller upp kaffe, jag gör likadant. Skönt att värma fingrarna runt koppen, det är bara några plusgrader ute och trots att jag har massor med kläder blir det kallt när man sitter stilla.

Så plötsligt hör vi hunden skalla och det låter nära, kanske bara ett par hundra meter ifrån oss. Men vi kan inte se något för skogen är tät åt det hållet. Taktfast och högt ljuder hunden, tiden går. Nu är det åter väntan, fast med betydligt högre puls än tidigare. Älgen kan stå stilla för hundens skällande i timmar, men blir den rädd kan den springa ifrån hunden och på någon sekund komma förbi vårt pass. Radion knastrar åter –Bira har ett vuxet djur, meddelar hundföraren. Hunden skäller tiden går, så blir det tyst några sekunder, innan hunden hörs igen, nu längre bort från oss men närmare våra passgrannar. Minuterna går, nu kommer skallet närmare igen. En halvtimma går. En timma. Biras skall sjunger genom skogen. Ska någon få möjlighet att skjuta? Längre bort.. och närmare igen. En och en halv timma. PANG! Ett skott ljuder och så blir allt blir tyst.

Efter en stund hör vi på radion att en kviga är skjuten och att hon ligger på platsen. Vi får klartecken från jaktledaren att lämna våra pass, det är stängt förbjudet att göra det innan man får tillåtelse. Vi packar ner våra kaffetermosar, jägaren tar ur patronerna ur geväret och hivar upp ryggsäcken på ryggen. Efter en del letande kommer vi fram till älgen och de andra jägarna, nu när hunden är tyst är det inte så lätt att hitta dem i den täta skogen.

Hund och älg

Jag förstår direkt vem som skjutit när jag ser grankvisten i Larsas keps. Han ser glad ut, det var ett fint skott. Hunden ser också nöjd ut, men när alla tar i för att dra älgen dit det går att komma åt den med traktor, börjar hon skälla för full hals igen. Hennes instinkt säger att älgar som rör sig ska man skälla på tills de är stilla och nu rör den på sig, med jägarnas hjälp, genom skogen, alltså ska den skällas ut ordentligt igen. Strax ligger den i traktorskopan och flyttas till maskinhallen där den ska flås och hängas upp, då lugnar sig hunden och går tillsammans med ett gäng nöjda jägare ut ur skogen.

Älgen på plats i traktorskopan

Det har varit en spännande dag, nu har molnen skingrats, solen tittar fram och värmer skönt. Långt ifrån alla jaktdagar får ett såhär lyckligt slut. När vi är tillbara vid morgonens samlingsplats kramar man ur de sista dropparna kaffe ur termosarna medan man pratar och skrattar. Den andra gruppen har inte haft någon tur under dagen, men det betyder bara att älgarna fortfarande finns kvar, att det blir fler jaktdagar och att det blir fler möjligheter till gemenskap med likasinnade. Eftersom man inte får önska lycka till i dessa sammanhang önskar jag istället ”skitjakt på er” alla jägare som fortsätter kämpa för fler lyckliga slut.

Klicka på bilderna om ni vill se dem större.

/Susanne Borssén

Älgjakt

Av , oktober 11, 2015 7:00 e m

Andra måndagen i oktober, lika fast som en jättes handslag, lika orubblig som jul i december och midsommar i juni. En dag som går många förbi men som för andra delar in året i två delar, före och efter. Dagen då älgjakten börjar.

Natur och gemenskap, spänning och frisk luft, några dagar semester som inget kan ändra på. Men det är inte bara i verkligheten som jakten lockar, även texter och berättelser om jakt här på hemsidan brukar vara omtyckta. Ni jägare där ute får därför gärna höra av er med bilder eller berättelser. susanne.borssen@gmail.com eller 0768533576

Skjutträning på älgbana

Av , augusti 12, 2015 6:57 e m

Hösten och jakten närmar sig. Lördag den 15:e augusti åker alla skyttar som vill, till skjutbanan i Bolstad för att träna inför höstens jakt. Vi träffas vid parkeringen i Västra Blekan kl 14:30. Ta gärna med lite fika.  Vid frågor ring Jan Borssén 070-5750916 eller 35031.

Tveka inte, kom med på nyttig träning och trevlig gemenskap!

1 Maj

Av , maj 2, 2015 3:07 e m

Nu tar ungdomarna över!

Alex Hansson satte ribban högt och inledde skjutningen med 10 träffade duvor av 10 möjliga. Av de övriga var det endast Sven Nilsson som klarade denna bedrift. I särskjutningen som följde visade Alex ingen som helst respekt för ålder och erfarenhet utan sköt än en gång en full pott, medan Sven missade ett par duvor.

Mästerskytten Alex krossar duvan

Första inteckningen i det nya vandringspriset gick alltså till 17 årige Alex Hansson. Tvåa blev Sven Nilsson och på tredje plats kom Peder Hansson.

Någon ska ju räkna poäng, sälja korv och titta på också

Yngst skjuter bäst

Det fanns som vanligt något för alla på det väl tilltagna prisbordet. Ett stort tack till alla som skänkt priser. Rasta, Bilisten, Brålanda trä, Frändefors trä, Kenneths golv, Wida, Statens Provningsanstalt och jakthandlar´n i Åsaka. Tack också till Niklas Hansson för allt engagemang i samband med skjutningen och till Lasse Hoffmann som tog korten till hemsidan och till byalagets fotoarkiv.

Nu när tävlingen är över tar träningen vid. Onsdagar jämna veckor kl 18 vid skjutbanan.

Älgjaktstider

Av , oktober 28, 2014 7:51 e m

Samling

Liksom förra året måste det självklart även i år finnas med ett jaktreportage här på sidan. Jag fick följa med jaktlaget ”Sundals ryr östra” en dag i slutet på oktober. Samling vid gamla kyrkan kl 9, stod det i mailet som skickades ut till alla i jaktlaget. Jag kollar in vädret kvällen innan, det verkar som att det kan bli lite duggregn. Bäst att ta stövlar. Men när vi kliver ur bilarna vid samlingsplatsen är det betydligt mer än duggregn. Ska det fortsätta såhär, kommer detta bli en blöt historia.

Det avhandlas vad man sett för älgar senaste dagarna. Rapporter om en tjur som setts dagen innan eller flera stora älgar som betat i rapsen i går kväll, läggs det inte så stor vikt vid. Däremot ko med kalv som setts vid ”gamla fotbollplanen” i morse. För kalv är just exakt vad som finns kvar på tilldelningen i laget. Jaktledaren Gunnar visar på karta och går igenom vilka pass var och en ska stå på. Det är mycket att tänka på. Var gränserna går mellan olika jaktlag, vindriktningen, åt vilket håll man kan skjuta från olika pass och mycket mer.  Jag ska gå med hundföraren och hålla mig så tyst och osynlig jag bara kan.

På sök

Vi åker bil en bit och när vi parkerar upphör regnet. Höstlöven glimmar gula och det kan nog bli en fin dag. Hunden får ett halsband med GPS-sändare på, bössan hängs över axeln och vi börjar gå. Vi går i kanten på en åker, följer en smal trädridå och går in i skogen så att vi kommer bakom platsen där man tror älgarna finns, från passkyttarna sett. Hunden är ivrig och drar i kopplet. Ett kort meddelande i komradion om att vi är på plats, redo att släppa hunden. Vi får till svar att alla jägare sitter på sina pass. Min jägare lägger några patroner i bössan,  knäpper loss kopplet från hunden, klappar henne på huvet och som en grå pil far hon iväg, Bira en 6-årig jämthundsdam som har en fin meritlista när det gäller älg.

Sakta går vi genom skogen medan hunden söker av området framför oss, än är hon till höger och än till vänster. Ibland kommer hon och hälsar, som om hon vill försäkra sig om att husse är med. Jag går så tyst jag kan för att inte störa, men det är inte lätt i den täta skogen, jag hör hur grenar skrapar mot min jacka och ibland klafsar vattnet om mina stövlar. Jag hoppar till när en stor fågel helt oväntat flyger upp strax bredvid oss, jag blev säkert mer skrämd än fågeln. Snart är hela skogsbiten genomsökt, här finns nog ingen älg.

Men så plötsligt börjar Bira plötsligt skälla. Ett högt och taktfast skall med en klang som hörs långt. Jag stannar i steget och vågar inte röra mig. Hundföraren viskar att det är älg, det hör han på hunden, han kan också se på GPSen att hon fått fast älgen, dvs hon håller älgen eller älgarna stilla på en plats, genom att ställa sig framför och skälla på dem när de försöker springa. Jag inser att det krävs en hel del pondus och mod för att stoppa en älg. Men Bira tvekar inte, det är det här hon är gjord för, det är det här hon älskar.

Medan hon skäller för fullt, jag räknar till 100 skall i minuten, smyger vi oss sakta närmare för att kunna se vad det är för älg. Är det kon med kalv som man sett i morse? Det är så spännande. När GPS-bilden visar att hunden bara är drygt 50 meter framför oss, ser vi dem genom den täta slyiga skogen. Mycket riktigt, det är kon och kalven. Biras vita svanskringla lyser och jag kan se att älgkon lägger öronen bakåt och ser hotfull ut. Men hunden bara dansar undan ett par steg och skäller sedan ännu ivrigare. Som om hon ville säga till älgen –stå still och uppför dig annars biter jag dig.


Nu gäller det att komma till att skjuta, det är sannerligen inte lätt i den täta skogen. Om älgmamman hör eller känner lukten av oss kommer hon och kalven springa iväg. Alla rörelser sker sakta, sakta. Jägaren hukar sig ner för att kunna se under några täta grangrenar. Bira skäller. Tiden går. Bössan höjs till axeln, sakta, sakta. En kort sekund finns det en chans att skjuta kalven, men just då är hunden rakt bakom den och ingen jägare skulle riskera att träffa en hund. Åter igen väntan på rätt läge, Bira skäller. Men så plötsligt förändras allt på en sekund. Det brakar till, älgkon har känt vittringen av oss och springer åt motsatt håll. Bira slutar skälla och tar upp jakten.

Genom skogen och ut på de öppna åkrarna bär det av, en av passkyttarna ser dem, men det är för långt håll för att skjuta. På GPSen ser vi var hunden är och att hon är hack i häl på älgarna tvivlar vi inte på. Nu går det över gränsen säger jägaren. Ett par minuter senare hör vi hundens välbekanta skall när hon åter fått stopp på älgarna. Men både älgar och hund är inne på grannens mark, någon älg blir det inte i dag. Bira är för långt bort för att höra när husse visslar, och även om hon hört hade hon säkert låtsats vara döv. För en hund finns inga gränser, så hon kommer säkert skälla en bra stund i förhoppning om att husse ska komma dit och göra sitt jobb, nu när hon gör sitt.

Jägarnas kepsar lyser ikapp med höstlöven

Innan vi går ur skogen tar jägaren ur patronerna ur bössan, vi går mot bilen och åker till samlingsplatsen vid gamla kyrkan. Ingen verkar besviken över att det inte blev något skjutet. Tillsammans dricker vi kaffe och äter smörgåsar, frågor som var, varför, när och hur, resoneras fram och tillbaka. Skrattande kan alla enas om att om inte OM hade funnits, då hade många älgar blivit skjutna….

Panorama Theme by Themocracy