Vet egentligen inte om jag kan kalla det rapport från leden denna gång, eftersom jag inte är säker på att det var någon led vi sprang på. Tanken var att dagens etapp skulle gå från Nuntorp via Ryr, gamla kyrkan, myregatan och hem till Sallebyn. Ett så kallat hemlängtans-pass, där man inte springer någon runda utan bara hemåt.
Kartan memorerades och beskrivningen lästes i vanlig ordning hemma vid köksbordet. Jag brukar inte ta med den, det känns ändå som att det mesta av stigarna och vägarna är hemmaplan och helt vilse borde man ju inte kunna komma så nära ”hemma”. Men så fel man kan ha…
Janne körde Lisa, mig och en hund till Nuntorp. Nu har vi återigen två hundar men den lilla har än så länge fullt upp med att bita sönder tidningar och äggkartonger och kan inte följa med på några längre sträckor än på ett tag.
Det var inte helt enkelt att hitta rätt bland alla byggnader på skolan, eleverna blir visst färre och färre, men husen blir fler och fler. Vi hittar inga markeringar men enas till slut om att ta en grusväg som går åt vårt håll. Skönt lättsprungen med gräs i mitten. Det känns bra att komma igång. Förbi en hage med kvigor, sedan blir vägen mer och mer igenväxt. Ännu har vi inte sett till en enda röd markering. Vägen delar sig, höger eller vänster, vi utnyttjar vår första livlina 50/50 och väljer höger. Vägen blir en stig och stigen blir mindre och mindre. Nu har vi tistlar och nässlor upp till midjan. Höger kanske inte var det bästa val vi gjort, inte att välja kortbyxor heller.
Den nästan obefintliga stigen går nu genom ett aspsnår som är högre än oss. Men känslan säger att vi är på väg mot Sundals Ryr, till slut öppnar det sig och vi kommer fram till en havreåker, stigen är nu helt borta och vi också ? Vi konstaterar att vi är någonstans mellan Frändefors, Brålanda och Sundals Ryr, men hur vi ska ta oss hemåt? Dags att utnyttja livlina två. Ringa en vän. Hallå, vet du var vi är? Vi ser röda kor, en Fergussontraktor och en gödseltunna av märket Olby? Svaret blev lite svävande och gav inte så mycket till ledtråd. Vi tog en klunk vatten ur flaskan, slog våra kloka huvuden ihop, odal-tornet är till höger och kroppefjäll är till vänster, vi följer diket utmed havreåkern fram till en skogsdunge. Efter dungen får vi syn på en grusväg som av allt att döma går hemåt. Äntligen får vi lite fart och kan springa igen. Nu känner vi ingen fler och fler riktmärken. Sista livlinan, att fråga publiken, i detta fallet en ko, behöver vi inte utnyttja för nu ser vi gamla kyrkan.
Vid kyrkan visar klockan att vi sprungit 4.2 km, exakt så långt som beskrivningen säger att Nuntorpsleden är, men någon led har vi som sagt inte sett till. Nu är det asfalt men i vägkanten växer massor med mogna smultron så det blir inte mycket sprunget ändå. Detta är belöningen för de tidigare strapatserna. Vid infarten till Sallebyns snickeri ser vi den första röda markeringen. Nu är det bara den mysiga Myregatan kvar så är vi hemma.
Hemma konstaterar vi att vi tagit oss 7.4 km. Så vitt vi kan se har vi följt de röda prickarna på kartan ganska exakt, trots att vi inte såg till någon led. Vi har sett 15 röda markeringar som alla satt på den sista kilometern. Men vi hade tur med vädret och smultronen var underbara!
Comments (0) 
Themocracy