Comments (0) Torsdag den 26/9 är det återigen dags för byalags-lunch. Mellan kl 12-13 står maten framdukad i församlingshemmet. Denna gång serveras det marinerad fläskytterfilé, potatisgratäng, sås och grönsallad. Till kaffet blir det äpplekaka med vaniljsås. Det kostar 100 kr.
För de som vill bjuder kyrkan in till en kort ”eftertanke” före lunchen. Den är mellan kl 11,30 och 12,00
Alla är varmt välkomna !
–
Någon gång på 50-talet fanns det i tidningen en serie artiklar som gick under benämningen ”Glimtar från Dal”. Här kommer en mycket färgstark berättelse, som härrör från våra trakter.
Möten med vargar 
Förr i världen fanns det gott om vargar i Dalsland. Det heter till och med ”så där för hundra år sedan, då såg de, som bodde uppe på sluttningarna av Kroppefjäll , i alla dess väderstreck vargaögon lysa uppe från skogshöjderna”. Orden är hämtade från en rundintervju i de dalsländska bygderna, de är knappast tilltagna i underkant men ger i alla fall en viss uppfattning om det dalsländska vargbeståndet på 1850-talet.
Att det funnits vargar på Dal och inte så få heller, därom förtäljer –om än inte så målande- många andra berättare trots att det var längesen den sista jakten på de hatade gråbenen ägde rum. Att döda varg var förresten en allom behaglig gärning. På sina håll fast knappast i Dalsland, korsfästes vargen, när den hade fångats…
Jonas Larsson i Hägnan i Sundals-ryr, föddes 1809, när finnkriget och fältsjukan rasade. Hans sonson berättar: När farfar var sex år gammal, gick han valle med korna, de äldre hade revat in honom i en gammal päls så han inte skulle frysa den dagen som han låg i diket och sov och blev överrumplad av vargen. Odjuret släpade Jonas med sig, hur han sen bar sig åt, över tre åkerstycken gick den hiskliga färden, men pojken skrek och gav hals så det hördes vida omkring. Och vargen släppte sitt rov, för min farfarsfar kom rusande över gärdena med en påk i handen. När vargen fick se honom, då stack han svansen mellan benen och gav sig därifrån i vild karriär. På så sätt blev farfar min räddad till livet.
Också björnar fanns det på den tiden. Det blev Jonas varse en kväll när han skulle åstad och fria till Kari i Högetaka. Han tog genvägen över Hallan och på den gårdens marker fanns det en stuga som kallades Mamsellerud. Just när Jonas skulle runda stugan och styra inåt skogen igen, såg han på åkern en stor vild svartludenbest, som ryckte och slet i rågnekarna och smackade och åt. En björj var det som kalaserade där på rågfältet, mellan tuggorna röt han som det vilddjur han var. Konstigt att inte Mamsella vaknade vid oljudet, men hon hörde visst dåligt, hade därtill sytt hela dagen och var trött. Att sy frestar på när det ska gå i ett från morgon till kväll, och fina broderier sedan, som riktigt måste lirkas dit där de ska sitta.
Mång fina fruar kom till Mamsellerud på den tiden för att tala vid Mamsella om kuddprydnader och broderier men de gästade Mamsellerud på dagen, nu var det frampå kvällen i mörkningen och en björna höll till på rågfältet, som Jonas i Hägnan skulle till att passera för att komma vidare på sin friarestig till Kari i Högetaka. Och skuggor kom marscherande över fjällsluttningen som ett led fjärrstyrda soldater. De de täckte snart bergstopparna, var de kom ifrån alls. Också vargar hörde den natten, ett sorgesamt hungrigt läte, som snart stegrades till vrålande lystna tjut. Ju flera vargar som samlades desto högljuddare blev tjuten. Och björnen röt i Mamselleruds rågfält.
Då vände Jonas och han gick hemöver mot Hägnan. Medan skymningssoldaterna trängde fram över bergskrönen och ner i dalarna, över hela den vida slätten, som snart låg i mörker.
Sedan gifte sig Jonas, det blev inte med flickan i Högetaka, utan med en annan, hon hette Johanna Olovsdotter och kom från Grubbetorp. Han köpte gård i Frändefors och bosatte sig där. Köpebrevet finns ännu kvar med stämplar och sigill och sirliga underskrifter.
Nu hände de sig att Jonas för andra gången kom ut för vargar. På den tiden for bönderna för det mesta till Uddevalla med det de hade att avyttra, med sig tillbaka hade de sill och andra varor, men allra mest sill. När isen låg över sjöarna tog man gärna vägen över dem, då kom man fortare fram än på landsvägen, och vägen var genare. Över blåhackare och Nättjebacka gick färden.
En vinterdag befann sig Jonas på hemvär från Uddevalla och släden var fullastad med sill. På Sjöbottensjön var det, där kom i skymningen tre vargar och strök i vida lovar kring åkdonet. Tre uthungrade bestar med magar där tarmarna skrek efter mat och med tungorna hängande röda ut ur de ångande käftarna.
Den största av vargarna, ett raggigt gammalt odjur gjorde ett språng mot släden men hejdade sig och vek morrande tillbaka. Hästen sprang för livet, hovslagen ljöd över isen som förstämda trummor, vargarnas ögon glödde som eldkulor i mörkret.
Jonas tog slädstaken och träffade en av vildbestarna. Hans kamrater kastade sig över honom, vilda av blodlukten, de fläkte stora stycken ur den sårade vargen, åt honom bokstavligt talat, medan han ännu levde. Men andra gråben tjöt på avstånd, snart glödde vargögon på nytt kring Jonas, och den fasansfyllda leken började igen. Då kastade Jonas ut sill på isen för att uppehålla gråben, han riktigt vräkte ut gudslånet till dem. På så sätt fick han andrum, men den vilda jakten fortsatte ända tills släden kom in på fasta land, vid Knarrudden, där skogen tog vid.
/Susanne Borssén
.
Bild från förra rallyt på fjället.
Nu är det äntligen dags för rally igen!
På lördag den 17 augusti arrangerar Dals MK ”Dalslandstjuren”.
Man kör fyra specialsträckor med 100% grus om totalt ca 28 km. Hela tävlingen är 110 km. Start och mål vid Brålanda industri. Första start går kl 11,00.
Första sträckan går från Västra bleken till Bollungen, andra från Rådane till Ryr, tredje sträckan går uppe i Högsäter och fjärde går från Ragneruds camping till Bollungen.
I skrivande stund är det 65 anmälda, men anmälningstiden är inte ute än, så det kan bli fler.
Det finns gott om möjligheter att se på tävlingen, men tänk på att tävlingsvägarna är avstängda redan från tidiga morgonen.
/Susanne Borssén
.
Vädergudarna var på sitt allra bästa humör när byalaget, tillsammans med Helinord, en kväll i mitten av juli bjöd in till helikoptertur över bygden. Kön ringlade sig lång vid gärdet i Torggärderud i väntan på att helikoptern skulle anlända och närmare 100 personer hade kommit för att från luften få se vår vackra bygd. Stämningen var god och det blev en trevlig kväll. Vi hoppas att alla var nöjda med sina turer och att de som ville fick fina foton!
/Louise Karlsson
Här kommer några riktigt härligt somriga bilder från helgen.
Klicka på bilderna om du vill se dem i större format.
Förberedelserna för höhässjningen är i full gång.
På lördag den 29 juni kl 15 är alla
välkomna att vara med !
Ta med fikakorg.
.
Försommaren var grön och vädret strålande när Sk Granan arrangerade en ”backyard ultra” på Kroppefjäll. Ultra betyder i löparsammanhang allt som är längre än marathon, dvs längre än 42 km, och visst fanns det möjlighet att springa långt, fast banan var tuff med sina 115 höjdmeter, så det var absolut ingen självklarhet att man orkade.
Tävlingen går på en varvbana som är 6707 m, alla backyard-tävlingar har lika lång bana. (24 varv blir 100 engelska miles). Man startar ett nytt varv varje hel timma, har man kommit i mål inom en timma får man starta på ytterligare ett varv. Så håller man på så länge man orkar och vill. Springer man fort har man längre tid på sig att vila innan nästa varv, springer man sakta sparar man på krafterna. Den som är ensam kvar på sista varvet har vunnit.
Det var ca 100 som startade, att startlistan var full ett bra tag innan anmälningstiden gått ut visar tydligt att denna tävlingsform är populär, fast den nästan är ny i Sverige. Startfältet bestod av en blandning av lokala löpare som ville utmana sig själva och rutinerade långlöpare från hela Sverige.
Starten gick kl 10 och stämningen var på topp. Medryckande musik, peppande publik, laddade tävlande och ett Kroppefjäll som visade sig från sin bästa sida. Man springer varv efter varv och de tävlande blir färre och färre. De minuter man har på sig mellan varven går åt till att försöka få i sig mat och dryck. Arrangörerna har dukat upp sportdryck, Coca cola, bananer, chips mm men många har med sig egen mat och dryck. Är man van långlöpare vet man vad man vill ha. Flera husbilar och tält står i tävlingsområdet, medhjälpare tar hand om sina tävlande. En mamma har stekt 100 pannkakor till sin tävlande son! Någon annan har med sig tunnbrödsrullar med hemligt innehåll. En del passar på att vila, för någon annan är det bättre att vara i rörelse för att inte bli stel.
När varv 4 börjar är det 75 löpare som ger sig ut. Värmen, solen, backarna och kilometerna skördar offer efter offer, vid varje ny start är det några som ger upp. När man sprungit 6 mil och ska ge sig ut på det 10e varvet är det 25 kvar. 25 löpare som varit med förr, många ser oberörda ut.
När tävlingen pågått i 12 timmar och det mörknar, tar man på reflexvästar. Marschaller och pannlampor tänds. Drygt 8 avverkade mil och 15 tävlande kvar. Arrangörerna gör ett fantastiskt arbete, de sover några timmar var och byter sedan av varandra. Man prickar av vilka som kommer i mål, delar ut medalj till de som sprungit klart, fyller på sportdryck och mackor på de tävlandes bord.
Oscar Sjölander efter drygt 12,7 mils löpning
Efter 19 varv är det bara en löpare kvar. Vinnaren Oscar Sjölander från Göteborg fick ihop 12,7 mil. Dessutom sprang han i ett högt tempo och kom först i mål på många av varven. En otrolig prestation. Bästa dam blev vår lokala långlöpardrottning Helle Manvik från Bolstad, som lade av efter 18 varv trots att både ben och kropp hade mycket kvar att ge. Men hon avslutade en penicillinkur för dubbelsidig lunginflammation för mindre än en vecka sedan och valde därför att avsluta när hon var den enda damen som var kvar.
Klockan är 5 på söndag morgon alla är nöjda men trötta. Arrangörerna har gjort ett oerhört jobb, trots att det var första gången de anordnade en tävling som sträckte sig över så lång tid. Det enda negativa som hördes var i så fall att inte en enda tidning kommit för att bevaka. Men löparna lovordade tävlingen och vi kan nog vara ganska säkra på att detta lyckade arrangemang kommer tillbaka nästa år.
Bästa dam Helle Manvik
/Susanne Borssén
.
Höhässjningen som byalaget planerade att ha på lördag den 15/6 måste tyvärr flyttas pga det ostadiga vädret. Vi gör ett nytt försök den 29/6 och håller tummarna för att vädret är med oss då istället. Men håll utkik här på hemsidan och på facebook, väderberoende aktiviteter kan behöva ändras eller ställas in…
.
Panorama Theme by 
Themocracy
