Vatten och fiber

Av , oktober 29, 2018 6:45 e m

 

Tack vare driftiga människor i vår bygd, är det snart 10 år sedan Sundals ryr fick kommunalt vatten. När man grävde passade man på att även gräva ner slang för fiber. Så trots att vi bor i en ren landsortsbygd fick vi tillgång till bredband redan 2010/2011.

Här är lite information om vilka som sitter i vatten och fiberföreningens styrelse och vart man kan vända sig om man har problem eller undrar över något.

Ordförande Jan Theliander Årbol 0521-724214

Sekreterare Benny Larsson Kärr 0521-35037

Ekonomi Sture Fredriksson Sallebyn 070-6535029

Ansvarig ”vatten” Bengt-åke Karlsson Torgärderud 070-4415927

Ansvarig ”Fiber” Roger Johansson Klypen 070-6553879

 

.

Kroppefjälls siste björnjägare

Av , oktober 14, 2018 8:00 e m

Höst och jakttid.

Blir det inget om jakt på hemsidan snart undrar vän av ordning. Jo, det blir det. Men det blir långt och mycket text. För att göra denne man rättvisa borde berättelsen ändå varit mycket, mycket längre.

Det är nu mer än 150 år sedan den beryktade Llewellyn Lloyd jagade och fiskade runt om i skandinaven. Han var en legend redan under sin livstid och historierna om honom lever kvar, speciellt i Värmland och Dalsland. Det finns inte särskilt mycket skrivet om herr Lloyd eller Loyden som han kallades i folkmun, men Vänersborgs museum har givit ut ett häfte om honom, som heter ”I björnjägare Lloyds fotspår, sanning och sägen”

Llewellyn föddes i en förmögen familj i London år 1792, han får en fin utbildning men hans stora intresse är jakt, natur och zoologi och istället för att läsa och arbeta, jagar han runt om på de Brittiska öarna. Under en tjuvjakt, troligen omkring år 1819, råkar han med ett oturligt vådaskott skjuta ihjäl en skogsvaktare. Till följd av detta behövde han snabbt lämna landet och åker därför norrut till det exotiska Skandinavien. I England har han mest jagat fågel, men här fanns de stora djuren, björn, varg och lo. Älg fanns det också även om de var sällsynta på den tiden. Han reste runt i Sverige, Norge och Finland men hamnade så småningom i området kring Värmland, Dalsland, Göta älvdalen och bosatte sig till slut i Vänersborg.

Han rörde sig ledigt mellan olika samhällsklasser och kallades av allmogen för det charmigt försvenskade ”Lars Lejd”. Han bodde ofta hos torpare och bönder ute på landsbygden och klädde sig även stundom i böndernas praktiska vadmalskläder. Men han beskrivs som arrogant och svår att ha att göra med och han pratade en svårförståelig svenska.

Han hade ett stort intresse för zoologi och etnologi. Han beskrev djurlivet, faunan i norden och allmogens seder och bruk i ett antal böcker som fann stor spridning i såväl England som Sverige. Lloyd brevväxlade även med Charles Darwin. Hans reseguide ”Jagtnöjen i Sverige och Norrige” från 1830 är hisnande läsning och ger mycket intressanta inblickar i 1800-talets Sverige. Lloyd var en av 1800-talets största jägare och det påstås att han varit med i över 100 björnjakter!

Lloyds metod att jaga björn var oftast med hundar och skidåkning. Kunde han skjuta björnen i eller vid idet, gjorde han det. Men kom björnen upp och gick undan, fanns det ingen som var så ihärdig som Loyden. Dagar, veckor, ja, hela vintern kunde han förfölja en björn som han en fått spår på.

Här kommer ett utdrag ur hans egen berättelse, då han tillsammans med jaktkamraten Elg, hunden paijas och flera bönder från trakten är ute på en av sina många björnjakter. Exakt var kan man inte veta eftersom han många gånger hoppade över namnet för att han inte visste vad platsen hette eller hur det stavades, man vet därför inte säkert var jakterna ägt rum, men kanske hände detta i våra trakter….

Under föregående natt hade ett yrväder inträffat och det fortfor ännu stundtals hela dagen, således stannade en mängd snö på träden. Då vi hade några graders köld samt mulet och stormigt väder upplenades icke skaren utan skidorna gingo förträffligt.

Vi formerade på gamla viset en linie och genomsökte skogen framför oss. Flera timmar gingo förbi utan att vi sågo några tecken till den björn som vi sökt.

Klockan ett, under ett starkt snöfall, började Paijas skälla i ett tätt men lågt snar, hundrade steg framför oss. Jag såg icke hunden med då han stod stilla på ett ställe, och det ej var sannolikt att fogel satt i så låg skog, förmodade jag att han råkat på björnen. Jag tog min dubbelbössa ur fodralet, i hvilket jag hittills för säkerhets skull burit henne, och skyndade så fort jag förmådde till stället.

Midt framför hunden var en liten öppning i snaret, der fanns likväl intet anmärkningsvärdt utom ett hål af en fots bredd i snön, som i öfrigt var slät, invid detta stod hunden och skällde ursinnigt. Jag fann genast att det var björnens lya, och dessutom infann sig Paijas och biträdde till yttermera visso. Jag behövde icke länge öfverväga, utan åkte fram så att en skida blef på hvardera sidan om hålet.

Då jag såg ned uti gropen – ty snön var rundt omkring tre till fyra fot djup, såg jag björnen väl hoprullad på botten. Nu hade djuret vaknat från sin sannolikt flera månaders långa sömn, och började röra sitt hufvud likasom för att se hvad som föregick. Jag riktade min bössa nedåt emellan mina fötter alldeles lodrätt, och tryckte af, men olyckan ville att låset klickade, antingen hade snö fallit på stålet, eller föll fängkrutet ned då bössan hölls i denna ställning. Jag aftryckte nu den andra pipan, men äfven den nekade att göra sin tjenst, och klickade.

Björnen hade rest sig då Elg räckte fram min studsare redan spänd, jag afsköt den i ögonblicket, och fastän mynningen ej var mer än en fot ifrån björnens hufvud, sköt jag bom. Jag gissar att man misstänker min rädsla såsom orsak härtill, men jag tror att det endast skedde af brådskan, ty jag hann verkligen icke taga korn. Jag fann sedemera att min kula skrubbat hans hufvud.

Björnen sprang nu upp från sitt läge mellan mina ben, och kom upp till snökanten, så att vi voro, efter ordspråket ”i flock och farnöt” med hvarandra. Då han nu stod grinande emot mig, stötte jag min bössa med all styrka under hans öra, hvarigenom jag till någon del bidrog att hjelpa honom upp. Denna bedrift, kom mer af min harm öfver att hafva åter skämt en jagt, än af någon fruktan för det anfall han verkligen syntes sinnad att göra. Lyckligtvis lät han sin förargelse utbryta emot studsaren, om hvars pipa han grep allvarligt tag, med tänderna en half aln från mynningen, men derpå ansåg han förståndigast att gå sin väg.

Till lycka för mig var denna björnen icke stor, han hade väl eljest sannolikt brutit halsen af mig. Flykt var omöjlig och både Elg och jag stodo fullkomligt obeväpnade, sedan jag afskjutit min studsare. Det är sant att den ene bonden hade yxa, men han var långt bakom oss, och för öfrigt är det ovisst huruvida han vågat tillkomma af en allvarsam strid.

Jag laddade åter min reffelbössa, dubbelbössans lås voro fyllda af den fallande snön och jag hade icke tid att åter ställa henne i ordning och vi började genast sjelfa jagten.

Under det dröjsmål som laddningen medförde, tycktes björnen ifrigt ha använt sina ben, ty då hundarne ifrigt förföljde spåren, märkte vi likväl att han hade godt försteg. Snön var i god ordning för skidlöpningen, och således skyndade vi framåt med raskaste fart. I början hade vi att streta emot en backe och hindrades af en ganska vidsträckt och tät småskog, men sedan vi öfvervunnit dessa svårigheter gick farten bättre, och vi märkte tydligt att vi hastigt närmade oss drefvet och björnen.

Efter tre fjerdedels timma, under hvilken tid djuret gått undan i rak linie ifrån den punkt der han först började sitt lopp, upphunno vi honom vid en kulle åtminstone så att vi sågo honom, ehuru på ett afstånd af tvåhundradefemtio steg. Han sprang i långsamt galopp, men stannade imellanåt för att se sig om efter hundarne som ungjorde hans eftertroppar.

Nu störtade vi fram med största möjliga hast. Skogen omkring oss var öppen och med marken sluttande nedåt, och allt så till vår fördel att vi snart medelst en halsbrytande fart hunno sextio eller sjutio steg nära björnen. Vi stadnade, Elg stack åt mig bössan och jag sköt, björnen var ännu i galopp men på sidan om mig. Kulan gjorde önskad verkan, djuret föll i ögonblicket ned i snön utan att röra sig. Kulan hade gått midtigenom hufudet.

Ehuru jagten var kort, var han dock skarp, så att vi voro strängt upphettade. För att skydda oss mot förkylning, uppträdde vi en sprakande eld, och då vi ej varit i hvila sedan första dagbräckningen, bekom oss mat och stillhet förträffligt, och man förglömde icke heller grafölssupen.

Det finns mängder av historier, vandringssägner och skillingtryck om denne ryktbare man. Om hans ”tama” björnar, alla uppstoppade djur, om hans fiskeäventyr och om hans högdragna sätt. Det sägs även att han var en riktig kvinnokarl som hade stor framgång bland de svenska pigorna. Så vitt man vet blev han far till minst åtta barn med fem olika kvinnor. Men han gifte sig aldrig. En av hans söner är den kände upptäcktsresande Charles John Andersson.

Björnjägare Lloyd bosatte sig till slut i Vänersborg där han dog år 1876, 84 år gammal.

 

/Susanne Borssén

Kafferepets historia

Av , september 17, 2018 7:44 e m

Det blev en mycket lyckad söndagseftermiddag när Sveriges kakdrottning Birgitta Rasmusson kom till församlingshemmet och pratade om kafferepets historia. Birgitta har jobbat på Ica förlaget och Ica provkök, men är för de flesta mest känd för att hon sitter i juryn i TV-programmet ”Hela Sverige bakar”.

Under sina år på Ica provkök har hon bland annat varit med och skrivit Sveriges mest sålda bok Sju sorters kakor. Den har sålts i 4 miljoner exemplar! Det började 1945 med en kak-tävling som tidningen Ica-kuriren utlyste. Man fick in 8000 recept och efter ett svårt juryarbete utsåg man Wienerstänger som vinnare. Men vad skulle man göra av alla inskickade recept? Man bestämde sig för att ge ut en receptbok. Sju sorters kakor innehåller 350-360 recept och har omarbetats och kommit i en ny utgåva ungefär vart 10e år. Alla recept provbakas och utvärderas, några tas bort och några nya tillkommer i varje upplaga.

Wienerstänger

 

 

 

 

 

Birgitta pratar på ett sprudlande och engagerat sätt om kaffet och kakorna genom tiderna. Man vet att nunnorna i Vadstena kloster åt pepparkakor redan i slutet av 1400-talet och att Kung Karl XII var den som tog kaffet från Turkiet till Sverige. Men den typiskt svenska traditionen med kaffe och småkakor började inte förrän under sista halvan av 1800-talet. Det var då man började odla vete och kaffeimporten tog rejäl fart. Först ut var pepparkakan och kringlan. På ett traditionellt kafferep ska det finnas en sorts finare bulle, en mjuk kaka och minst sju sorters småkakor, gärna fler, och därefter följer en tårta.

Hon berättar vidare att det nu är mycket trendigt med allt som har med den gamla kafferepstraditionen att göra. Enorma muggar med caffelatte eller cappuccino, vulgärt stora muffins och jättelika kanelbullar får nu träda tillbaka till förmån för riktigt kokkaffe i fina koppar, dukar med spets och små goda kakor. Allt kommer åter, de hela bönorna tar mer och mer plats i butikernas hyllor och är man lycklig ägare av en gammal hederlig kaffekvarn, då är man verkligen med sin tid.

Efter föredraget var det stort kafferep. Inte mindre än 17 sorters kakor fanns det att njuta av och kaffet dracks självklart kaffekoppar, inte i muggar. Birgitta hade fullt upp med att signera böcker. Det var många som köpte hennes senaste böcker Birgittas bästa och Birgittas bästa julkakor.

Den 25 september kan vi återigen se kakdrottningen Birgitta på TV då sjunde säsongen av ”Hela Sverige bakar” börjar.

 

/Susanne Borssén

 

.

Kakor och kanoter

Av , september 11, 2018 12:22 e m

 

Det finns fortfarande platser kvar till föreläsningen med Birgitta Rasmusson nu på söndag den 16/9. Hör av er till Maria Carlring, maria.carlring@hotmail.com 0702-743978 om ni vill vara med. Det kommer även finnas signerade böcker till försäljning.

 

 

 

 

 

 

 

 

.

Kanoterna vid Bollungen finns kvar september månad ut, vill ni hyra dem kan ni även då höra ev er till Maria.

 

.

 

Valet den 9 september

Av , september 2, 2018 4:24 e m

 

Eftersom vallagen är ändrad och man numera inte får rösta i en lokal som har med religion eller politik att göra, får vi Sundals ryrsbor inte längre rösta i församlingshemmet.

Vi ska istället rösta antingen i Brålanda skolas musiksal eller Ekebro bygdegård, vilket som gäller dig framgår av röstsedeln. Båda är öppna söndag den 9 september kl 8.00 – 20.00.

Vill du istället förtidsrösta, kan du göra det på biblioteket i Brålanda på tisdag 10-13 och 16-19 eller torsdag 16-19.

 

 

.

Ett val för landsbygden

Av , augusti 30, 2018 8:36 e m

Så är det dags för val igen och alla partier säger som vanligt att de är landsbygdens vän och förkämpe, allt för att vinna röster.

För oss som bor här är landsbygdens frågor såklart viktiga. Mår landsbygden bra, så mår dess invånare bra. Tyvärr blir vi färre och färre då allt fler bor i städer. 84 % av svenskarna bor på 1,3 % av landets yta!

Trots att forskning visar att folk på landet mår bättre. Frånvaron av storstadens stress, negativa miljöpåverkan och anonymitet ger hälsa och välmående. Barn som växt upp med djur och natur blir senare i livet, friskare, mindre kriminella och mer ansvarstagande. Ändå kommer landsbygden ofta i andra hand. Indragen offentlig service, uteblivna satsningar på kollektivtrafik och vägar, nedläggning av skolor och äldrevård, dålig lokal service, långt till utbildningsmöjligheter, kultur, bibliotek och sporthallar gör det svårare att bo leva och utvecklas på landsbygden. Standardökningen som landsbygden upplevde på 50 och 60-talet har sakta bytts mot nedläggning och avfolkning.

I praktiken blir det en ”klassning” av invånarna, där boende på de större orterna erbjuds full service medan landsbygden får finna sig i det underförstådda budskapet att de inte tillhör de utvalda, de är mindre värda och får klara sig själva. En segregation som det sällan talas om.

De flesta kan inte tänka sig ett Sverige utan Stockholm, tyvärr verkar många kunna tänka sig ett Stockholm utan resten av landet. Politiker pratar om mångfald som något positivt, men omfattas även landsbygdsboende? Utgör vi verkligen en del av den önskvärda mångfalden?

Av många ses landsbygden bara som en bidragskrävande romantiserad relik, med midsommarstång, julkärvar och röda stugor som  stressade storstadsbor besöker under storhelger.

Nästan alla stadsbor säger sig älska landet, och att vilja vara med och bestämma om jord och skog, vindkraftverk, naturreservat och rovdjursrevir verkar vara mer angeläget ju längre bort de själva bor.

Minoriteten som bor utanför ”tullarna” kommer snart vara för få för att ha något att säga till om.

Men om man byggde en ogenomtränglig mur runt en storstad, en mur där ingen och inget kunde passera, så kan man lätt räkna ut vilken sida av muren som får klösmärken först.

Människor på landet är ofta företagsamma och driftiga. De har sunt förnuft och är vana vid att klara mycket själva. De är ofta starkt rotade till ”sin” plats och känner gemenskap till sina grannar.

Får de bara det minsta lilla uppmuntran så har de framtidstro och en sammanhållning som kan förflytta berg. Men de betalar skatt som alla andra och är därför värda att få ta del av samhällets resurser, precis som alla andra.

Hela Sverige ska leva får inte bara vara en tom slogan. Om inget görs för att jämna ut förutsättningarna kommer alla bli förlorare i framtiden. Fler kommer flytta till städerna, hus kommer bli tomma, marker växa igen och landsbygd bli till glesbygd. Bristande förståelse kommer att skapa ett ”vi och dom” och människovärdet kommer avgöras av var man bor.

Varje dag finns det massor av val vi kan göra. Vissa helt betydelselösa, andra betyder mycket. Vad och var vi handlar, var vi placerar våra pensionspengar, vart vi åker på semester, vilken bil vi kör osv. Man kan välja att engagera sig och leva offensivt eller luta sig tillbaka och låta någon annan göra allt som man tycker borde göras.

En enda röst kanske inte betyder så mycket. Men ”någon annan” kan aldrig göra dina val lika bra som du…

 

/Susanne Borssén

 

.

Höstens byablad har delats ut

Av , augusti 21, 2018 9:54 f m

Byabladet har delats ut. Är det så att du inte fått något i din brevlåda, kan du hör av dig till någon i styrelsen.

 

Nu på fredag, den 24 augusti, är det After work på badplatsen vid Bollungen. Hoppas att riktigt många vill komma och göra det till en trevlig kväll. Det börjar kl 18, men alla är välkomna när de har möjlighet. Ta med egen mat och dryck.

Välkomna !

 

.

Föreläsning med Birgitta Rasmusson

Av , augusti 16, 2018 7:05 e m

Söndag 16 september kommer Birgitta Rasmusson, känd från bla. Tv-programmet ”Hela Sverige bakar” och receptboken ”Sju sorters kakor”, till Sundals Ryr.
Hon kommer att hålla sin populära föreläsning ”Kafferepets historia och sju sorters kakor”

Birgitta föreläser om kafferep och småkakor och för att det ska bli ett riktigt kafferep får ni som vill gärna baka och ta med er kakor. Då får vi till en härlig kakbuffé att avnjuta tillsammans med Birgitta!
Byalaget bjuder på kaffe.

Välkomna till församlingshemmet kl. 15. Föreläsningen är ca 45 min, sedan blir det kafferep!
Kostnad: 80 kr.
Endast föranmälan, begränsat antal platser.
Anmälan görs till Maria Carlring, maria.carlring@hotmail.com 0702-743978. Sista anmälningsdag 9 sept.

 

.

 

Skjutning

Av , augusti 10, 2018 7:57 e m

……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Skyttegänget meddelar att veckans träning på lerduvebanan är på måndag den 13/8 kl 18  (istället för på onsdag som det brukar vara). Detta eftersom rådjursjakten börjar på torsdag.

Man påminner också om resan till älgskyttebanan Lördag den 11/8. Samling kl 13,30 i Västra Bleken.

 

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Friluftsgudstjänst

Av , augusti 8, 2018 3:52 e m

På söndag den 12 augusti kl 15.00 är det friluftsgudstjänst med Nils Lundbäck  på Granan.

Sång Lasse Siggelin. LRF bjuder på korv och bröd, byalaget på kaffe med kaka.

 

Alla hjärtligt Välkomna !

 

 

.

 

 

Panorama Theme by Themocracy