Comments (0)

Av Borssén, mars 31, 2014 8:35 e m

På väg till mulleplatsen

Solen sken, fåglarna kvittrade, termos och bulle låg i ryggsäcken och det pirrade lite av förväntning. Jag skulle få följa med på Mulleskolan! Det var många år sedan sist, men en gång i tiden var jag faktiskt också ett Mullebarn. Nu skulle jag få vara med igen.

Här i Sundals ryr finns kommunens största grupper av friluftsfrämjandets Mulleverksamhet. Drygt 50 barn och deras 10 ledare träffas regelbundet på olika platser på fjället. Grupperna med de yngsta barnen, knytte och Mulle, samlas vid skidstugan på Granan. De äldre ”strövarna”, träffas på annan plats för att laga mat på stormkök, tälja med kniv och göra upp eld. De äldsta ”lufsarna”, gör spännande saker som bäversafari, skattjakt i nedlagda gruvor och kanothajk.

Efter en kort promenad kommer vi fram till Mulleplatsen. Vi börjar med att ropa på Mulle och hans vänner, för att se om de svarar någonstans i skogen. På min tid fanns bara Mulle, som man ropade på med ”hej-kollikokk”, men nu finns även Fjällfina som lyssnar till ropet ”hej-vindivil”, Laxe som man ska kalla på med ”bubbeliå bubbeliå” och det senaste tillskottet Nova, som lystrar till ”hoj-kosmohoj”. Men just den här dagen svarar ingen, kanske är de på annat håll i skogen.

Tussilago koll

Vi sätter oss i ring på samlingsplatsen. Dagens tema är vårtecken. Vi tittar på tussilago i förstoringslupp, lär oss att den även heter hästhov och att man kan äta stjälken på den. Vi provsmakar och alla får berätta hur de tycker att den smakar. Därefter är det dags för en annan typisk vårsyssla. Vi ska så. Muggar fylls med jord och alla sår var sin ärta. Muggarna får vi ta med hem och om vi vattnar och sköter om dem, får vi kanske se ärtan växa så småningom.

En annan sak som man kan ha koll på under våren är hur knopparna på träden ser ut. Vi tittar på några lövträd i närheten. Fortfarande är knopparna små, men nästa gång det är mulle har de nog blivit större. Några kanske till och med har slagit ut till löv. Barnen får var sin bit garn i olika färger, garnet knyter de runt ”sin” gren för att de lättare ska hitta den nästa gång.

Nu börjar alla bli otåliga att få prova en ny lekaktivitet vid Mulleplatsen. Det är en linbana som går mellan två stora träd. Men innan man kan åka ska vi ha invigning. Barnen håller tal och klipper band, precis som en riktig invigning. Sedan blir det åka av. Oj, vad det går. Det pirrar i magen och fast det är ganska jobbigt att dra upp linbanan till höjden där man startar vill alla åka igen och igen och igen…

Full fart i linbanan

Det finns andra saker man kan leka med, gungbräda, en lian, balansgång och mycket mer. Men just idag är såklart nya linbanan populärast. Efter många åk är det dags för fika. Vi tar våra ryggsäckar och sätter oss i kojan. Så sitter vi där och fikar och har det hur mysigt som helst. Någon har smörgås med prickigkorv, en har pannkaka och någon har frukt. För länge sedan när jag var ett Mullebarn hade man varm choklad i en sirapsflaska. Utanpå flaskan hade man en raggsocka för att det skulle hålla sig varmt. Men choklad i sirapsflaska är helt ute nu, här är det vatten i sportflaska som gäller får jag lära mig.

Fika i kojan

Medan vi äter pratar vi fåglar. Alla får räkna upp så många fåglar de kan komma på och det blir ganska många. Talgoxe, kråka, domherre, blåmes, flamingo, papegoja, skata och många fler. När matsäcken är uppäten blir det några åk till i linbanan för en del och några hjälps åt att bättra på kojan med lite mer granris.

Men tiden går fort när man har roligt, snart är det dagas att gå hem. Ryggsäckar, ärtplanteringar och sittunderlägg, allt packas ihop.  Innan vi skiljs sjunger vi en sång och säger hej då till varandra.  Nästa gång de träffas är det Mulles dag, då är barn i alla åldrar och även alla vuxna välkomna att vara med. I år ska det handla lite extra om fåglar, hur de låter, vad de äter och hur det ser ut i en fågelholk. Mulle och hans vänner finns då på plats för att lära alla om naturen. Kom med du också!  Söndag den 13 april mellan 11-13 vid SK Granans skidstuga.

Jag säger hej till ledare och barn, det har varit en riktigt kul förmiddag i skogen.

Comments (0)

Av Borssén, mars 29, 2014 8:22 e m

Vintertid för denna gång är slut

Återigen ska vi en timma låna ut..

Det kan vara en klen tröst

Men vi får tillbaka den i höst..

Kanske blir första veckan svår

Fast vi gjort det i drygt 30 år..

När klockan i natt slår två

Den genast på tre ska stå..

Kvällen blir längre och ljus

Det lockar att vara utomhus..

Comments (0)

Av Borssén, mars 28, 2014 11:39 f m

Vårens tre luncher är nu slut.  Mellan 20-25 personer har mött upp på kaffestugan Granan, sista torsdagen i månaden och njutit av god mat och trevligt sällskap.

Vi tackar Katarina på kaffestugan för den goda maten och hoppas vi får komma tillbaka till hösten.

Comments (0)

Av Borssén, mars 24, 2014 7:33 e m

Ni glömmer väl inte lunchen på torsdag, den 27/3 !    

Mellan kl 12 och 13 är det framdukat i kaffestugan, Granan.

Denna gång blir det något med fisk…

Och till kaffet chokladpaj.

Kostnad 70 kr

Alla varmt välkomna!

Comments (0)

Av Borssén, mars 21, 2014 8:10 e m

Ännu ett årsmöte har klarats av. Det inleddes med sedvanliga förhandlingar.  Vi noterade att 2013 var antalet medlemmar 140 st. (123 familjer, 16 enskilda och en övrig). Vårt byalag har drygt 50 000 kr i kassan och revisorn har funnit räkenskaperna i god ordning. Dock finns det även i år de som av misstag betalt sin vatten och fiber avgift till byalagets konto, vår kassör Robert för över pengarna till vattenföreningens konto när han upptäcker att det blivit fel.

Bild från Sjöbottenleden

Under året har det hänt en hel del, två föreläsningar om matsvinn och självhushållning, 3 välbesökta torsdagsluncher, lerduveskytte, kosläpp, vårvandring till grottorna och höstvandring i kärr, badplatsstädning, besök på älgskyttebanan, friluftsgudstjänst,  motorkväll med Ferdinand Gustavsson, medverkan i tomteparaden och glöggkväll mm. Vi har även lärt oss att sundalsryrs invånare helst stannar här, både fjolårets teaterresa och årets försök med bandyresa har fått ställas in pga för dåligt intresse.

Kristina Karlsson berättade om arbetet med lederna och att vi får många fina vitsord om dem från människor som kommer utifrån. Tyvärr har det den senaste tiden varit problem med 4-hjulingskörning på lederna. Detta är förbjudet ! Vi ska gemensamt försöka hålla koll, notera reg-nummer om vi kan och säga till dem om vi får möjlighet. Att sätta upp förbudsskyltar blir dyrt och hjälper nog knappast.

Susanne Broberg berättade om vårt arbete med att få en enhetlig kompletterande skyltning till Sundalsryr. Ett arbete som nu gått i stå, eftersom lantmäteriet hävdar att Sundalsryr inte är någon plats. På argumentet att Gestad och Bolastad i så fall inte heller är platser konstaterade lantmäteriet att det är felskyltat dit.

Vi kan också notera att återvinningsstationen vid kyrkan får vara kvar tillsvidare eftersom det nu är mycket bättre ordning där. Ett stort tack till de som hjälper till att städa efter andra, för vi misstänker att den fina ordningen inte bara beror på att alla helt plötsligt lärt sig slänga rätt.

Ingrid Nilsson pejlade intresset för visning av ”Filmen om Rune” . Många sa sig vilja se den och vi ska göra vårt bästa för att få till en visning till hösten. Verksamhetsplanen för våren finns att läsa i byabladet. En aktivitet som tillkommit är en föreläsning om hällristningarna i Evenstorp, i början av April, mer om det senare här på hemsidan.

Till sist avtackade vi Susanne Broberg och Peder Hansson för lång och trogen byalagstjänst. Peder fick en slipsnål i silver med byalagets logga och Susanne, som har ett halsband med loggan sedan tidigare, fick ett presentkort på massage. Båda fick också blommor. Det kommer inte bli lätt att fylla tomrummet efter er i styrelsen.

Nya styrelsen ser nu ut såhär. Susanne Borssén ordf, Anna-lena Hoffmann sekr, Robert Lindström kassör. Ingrid Nilsson, Andreas Johansson, Andres Fryklund och Pär Olénson.

Därefter bjöds det på kaffe och smörgåsar  innan vi fick en introduktion i hur hjärt-lung-räddning går till. Kunskap är aldrig tung att bära och vi känner oss nu lite säkrare, om vi skulle hamna i en situation att någon i vår närhet behöver hjälp. Kom ihåg ! ring först 112, påbörja sedan hjärtkompressioner tills hjälp kommer. 30 tryck (med hastigheten 100 tryck/min) och med sådan kraft att bröstkorgen trycks ihop 5-6 cm. Därefter 2 inblåsningar. Upprepa 30 tryck- 2 inblåsningar- 30 tryck osv… Ha en bra arbetsställning så du orkar, det är jobbigt.

Ett varmt tack till alla medverkande, men framför allt till Susanne och Peder som under många år gjort så mycket för oss alla!

Comments (0)

Av Borssén, mars 15, 2014 9:08 f m

Ett år går så fort, nu är det dags igen…..

Onsdag den 19 mars. Kl 19.00 har byalaget årsmöte i församlingshemmet.

Förutom sedvanliga förhandlingar kommer Anders Fryklund och Sven Nilsson

att visa hjärt-lung-räddning.

Vi bjuder på kaffe och smörgås.

Välkomna!

Comments (1)

Av Borssén, mars 8, 2014 5:12 e m

Öppet hus hos grisarna lockade både stora och små besökare. Det fanns gott om smågrisar att krama för de som ville, extra omtyckta var de chokladbruna. Turligt nog passade en sugga på att grisa just när det var flera barn som tittade. Alla var överens om att smågrisarna inte var så söta just när de föddes, men efter en stund var de gulliga. Det stora suggorna låg mest i halmen och sov. Galten var sträv nästan stickig att klappa, men de små var jättemjuka !!!

Comments (0)

Av Borssén, mars 4, 2014 9:39 e m

Välkomna till öppen ladugård !

I grisstallet hos fam Borssén i Sallebyn.

Lördag 8/3   kl 11-14.

Det bjuds på fika.

Comments (0)

Av Borssén, mars 1, 2014 6:44 e m

Så som en luffare om våren längtar ut till vägarna, så längtar också jag. Kanske till och med mer till vägarna än till våren. Därför är det med glädje jag noterar att det förra året tillkom en ny sträcka på Sundalsryrsleden, en väg från halloncafét till Bollungesjön. En stäcka som är lätt att kombinera med de andra så att det bildas flera rundor i olika längder. Långt eller kort, helt efter vad man själv tycker passar.

Mitt i hallonodlingen går en grusväg, förbi de vackert blå bikuporna. Jag läser på skylten att bina är fredliga så länge de inte blir hotade eller störda och att de om sommaren jobbar som naturvårdare för en riklig skörd av frö, bär och frukt. Men nu är de tysta, jag gissar att de vilar inför sitt kommande uppdrag. Vila är dock inget jag ska tänka på. Nu ska det springas.

Vägen är bred och fin, på ena sidan är det skog och på den andra betesmark. Staketen vittnar om att det om somrarna går djur här. Jag fantiserar om ystra kalvar på gröna ängar. Det ligger lite snö kvar i diken och på skuggiga partier. Men med den hastighet tiden tycks ha nu för tiden, så är det inte långt kvar innan den är borta.

Vägen är härligt lättsprungen. Stela leder blir mjuka, blicken blir klar och kinderna rosiga, när fötterna gör det fötter är gjorda för. Vintern har varit grå. Jag vänder ansiktet mot söder i hopp om att fånga några D-vitamin bringande strålar. Det blir periodvis dåligt med den varan på dessa breddgrader. Så det gäller att passa på.

Meter läggs till meter, hjärtat bankar och lungorna njuter av den friska luften. Kanske är det bara en stilla förhoppning, men visst luktar det lite vår? Vinden kommer från söder, fåglarna låter ivrigare och kvällarna har blivit lite ljusare. Än kan det komma vinter, men någon riktig kraft kan väl kung Bore knappast ha så här sent.

Lite nerför, lite uppför, mer omväxlande än jobbigt. Efter någon kilometer dyker det upp en korsning. På kartan har jag tidigare sett att vänster betyder en längre runda, höger en kortare. Det får bli höger i dag. Det är bara mina steg, andetagen och granarnas sus som hörs. Det luktar gott av nyhugget virke, lövträdens siluetter bildar ett mästerligt konstverk mot den blyfärgade himlen och vid sidan av vägen är marken klädd med grön mjuk mossa. En vis man sa att man ska uppskatta de små sakerna i livet, för en dag kommer man se tillbaka och upptäcka att det var de som var de stora sakerna!

Allt för snart är grusvägen slut, den avslutas med en vägbom, men färdas man till fots är det inga problem att komma förbi. Ute på asfalten svänger jag höger. Jag springer förbi Rävsnäs, förbi vägen som går till Kärrs bergtäkt, förbi Kasen och förbi vägen till Flytut. Asfalt är inte lika trevligt som grus, man får se det som en transportsträcka för att få ihop det till en runda och rundor är alltid trevligare än att springa åt ett håll och sedan vända. När vägen mot Evenstorp dyker upp är det bara någon kilometer kvar till hallonodlingen där dagens tur startade.

Det börjar bli varmt och några av Karin Boyes rader dyker upp ”Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen, det är den av törst. Nog finns det mål och mening med vår färd. Men det är vägen som är mödan värd”. Så rätt hon hade, målet betyder inget men vägen betyder allt.

Tillbaka vid bikuporna konstaterar jag att rundan var drygt 4 kilometer, promenerar man tar det högst en timma, springer man går det på halva tiden. Den är lättsprungen, torr och fin och jag längtar ivrigt efter att få springa ännu en säsong på den och de andra fina lederna här i Sundals ryr. Att återigen få se vad som finns bakom nästa krök, hur mycket snö som finns kvar bakom berget, var det finns nya hålor i vägen och var knopparna först slår ut. Kanske var Karin Boye också löpare tänker jag när jag minns de sista raderna i dikten ”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr”.