Solen sken, fåglarna kvittrade, termos och bulle låg i ryggsäcken och det pirrade lite av förväntning. Jag skulle få följa med på Mulleskolan! Det var många år sedan sist, men en gång i tiden var jag faktiskt också ett Mullebarn. Nu skulle jag få vara med igen.
Här i Sundals ryr finns kommunens största grupper av friluftsfrämjandets Mulleverksamhet. Drygt 50 barn och deras 10 ledare träffas regelbundet på olika platser på fjället. Grupperna med de yngsta barnen, knytte och Mulle, samlas vid skidstugan på Granan. De äldre ”strövarna”, träffas på annan plats för att laga mat på stormkök, tälja med kniv och göra upp eld. De äldsta ”lufsarna”, gör spännande saker som bäversafari, skattjakt i nedlagda gruvor och kanothajk.
Efter en kort promenad kommer vi fram till Mulleplatsen. Vi börjar med att ropa på Mulle och hans vänner, för att se om de svarar någonstans i skogen. På min tid fanns bara Mulle, som man ropade på med ”hej-kollikokk”, men nu finns även Fjällfina som lyssnar till ropet ”hej-vindivil”, Laxe som man ska kalla på med ”bubbeliå bubbeliå” och det senaste tillskottet Nova, som lystrar till ”hoj-kosmohoj”. Men just den här dagen svarar ingen, kanske är de på annat håll i skogen.
Vi sätter oss i ring på samlingsplatsen. Dagens tema är vårtecken. Vi tittar på tussilago i förstoringslupp, lär oss att den även heter hästhov och att man kan äta stjälken på den. Vi provsmakar och alla får berätta hur de tycker att den smakar. Därefter är det dags för en annan typisk vårsyssla. Vi ska så. Muggar fylls med jord och alla sår var sin ärta. Muggarna får vi ta med hem och om vi vattnar och sköter om dem, får vi kanske se ärtan växa så småningom.
En annan sak som man kan ha koll på under våren är hur knopparna på träden ser ut. Vi tittar på några lövträd i närheten. Fortfarande är knopparna små, men nästa gång det är mulle har de nog blivit större. Några kanske till och med har slagit ut till löv. Barnen får var sin bit garn i olika färger, garnet knyter de runt ”sin” gren för att de lättare ska hitta den nästa gång.
Nu börjar alla bli otåliga att få prova en ny lekaktivitet vid Mulleplatsen. Det är en linbana som går mellan två stora träd. Men innan man kan åka ska vi ha invigning. Barnen håller tal och klipper band, precis som en riktig invigning. Sedan blir det åka av. Oj, vad det går. Det pirrar i magen och fast det är ganska jobbigt att dra upp linbanan till höjden där man startar vill alla åka igen och igen och igen…
Det finns andra saker man kan leka med, gungbräda, en lian, balansgång och mycket mer. Men just idag är såklart nya linbanan populärast. Efter många åk är det dags för fika. Vi tar våra ryggsäckar och sätter oss i kojan. Så sitter vi där och fikar och har det hur mysigt som helst. Någon har smörgås med prickigkorv, en har pannkaka och någon har frukt. För länge sedan när jag var ett Mullebarn hade man varm choklad i en sirapsflaska. Utanpå flaskan hade man en raggsocka för att det skulle hålla sig varmt. Men choklad i sirapsflaska är helt ute nu, här är det vatten i sportflaska som gäller får jag lära mig.
Medan vi äter pratar vi fåglar. Alla får räkna upp så många fåglar de kan komma på och det blir ganska många. Talgoxe, kråka, domherre, blåmes, flamingo, papegoja, skata och många fler. När matsäcken är uppäten blir det några åk till i linbanan för en del och några hjälps åt att bättra på kojan med lite mer granris.
Men tiden går fort när man har roligt, snart är det dagas att gå hem. Ryggsäckar, ärtplanteringar och sittunderlägg, allt packas ihop. Innan vi skiljs sjunger vi en sång och säger hej då till varandra. Nästa gång de träffas är det Mulles dag, då är barn i alla åldrar och även alla vuxna välkomna att vara med. I år ska det handla lite extra om fåglar, hur de låter, vad de äter och hur det ser ut i en fågelholk. Mulle och hans vänner finns då på plats för att lära alla om naturen. Kom med du också! Söndag den 13 april mellan 11-13 vid SK Granans skidstuga.
Jag säger hej till ledare och barn, det har varit en riktigt kul förmiddag i skogen.