Sedan 2006 har de träffats varje onsdag förmiddag, med bara korta avbrott för jullov och sommarledighet. De Aktiva gubbarna eller ”de attraktiva grabbarna” som någon skämtsamt tycker att de ska kallas, träffas i ur och skur.
Trots att jag inte riktigt kan klassa mig som gubbe, fick jag ändå komma och vara med på en onsdagsträff. Min känsla blev densamma som den man fick som barn när man träffade någon man beundrade, ”när jag blir stor ska jag bli som han – känslan”. Motionera, umgås, diskutera, dricka kaffe och skratta. Nu är jag ju i och för sig redan stor och någon gubbe kommer jag väl inte bli och det är ju synd, för de verkar ha riktigt kul där på Granan på sina träffar.
Vid 9-tiden kommer de första och man motionerar efter eget tycke. Promenad, stavgång, löpning eller inte alls, det finns inga krav, var en gör som den vill. Vid 10 har de flesta bänkat sig i stugan för att dricka kaffe. Det pratas om högt och lågt, stort och smått, den som vill kan satsa en tia på trav, någon berättar en historia, stämningen är på topp och så skriver man sina namn i gästboken. För att inte avslöja att det just denna onsdagen varit en katt bland hermelinerna skriver jag inte Susanne utan Sune…
Antalet gubbar varierar, ungefär 60 namn finns med på deltagarlistan men alla kommer inte samtidigt. Vanligtvis är det runt 30. Kanske är det enkelheten i detta sätt att träffas som gör det så lyckat, inget krav på något medlemskap eller på att man ska motionera, det är alltid samma tid, det kostar inget, var och en tar med kaffekopp och ev kaffebröd till sig själv, man kommer de onsdagar man kan och alla män, killar, gubbar, karlar, grabbar är välkomna.
Har du inget annat för dig så kom och var med i Granans goa, glada, grabbars gäng!