Nästan 50 personer slöt upp till föreläsningen med hällristningsforskaren Jan Stillström. Inte dåligt med tanke på att det var en sent påkommen aktivitet, som vi inte hann få med i vårens byablad.
Jan kommer från Uppsala och har arbetat som läkare i hela sitt liv, parallellt har han haft ett brinnande interesse för historia, framför allt för hällristningar och hällmålningar. Efter sin pensionering har han ägnat all tid åt forskning inom sitt intresseområde. Han tog själv kontakt med byalaget och berättade att han ville komma hit och titta mer ingående på ristningarna i Evenstorp. I samband med det besöket passade det ju utmärkt att ordna en kväll om hällristningarna i församlingshemmet.
Att återberätta allt skulle bli för långt. Men tolkningen av vår käre adorant, som syns i mitten av ristningen, måste vi såklart återge. Adorant betyder tillbedjare och Jan menar att han inte ska paras ihop med benen som finns jämte honom, som vi har gjort på byalagets logga. Han är en solgud och här som på andra hällristningar har han längre högerarm än vänsterarm! På höger hand har han fem fingrar och på vänster fyra. Precis som på hällristningarna i Enköping och på andra platser!
Raden med ben tros symbolisera döda människor på väg mot dödsriket, som ligger i sydväst, och det är ingen slump att man längre bort i den riktningen finner hällkistorna i Hägnan. Är adoranten på väg att följa de döda till dödsriket? Och hur kommer det sig att han är avbildad på samma sätt på helt olika platser i landet, detta var ju långt, långt innan man skickade ett brev, kollade in det senaste på tv eller gjorde en weekendresa till Enköping.
En annan intressant del av ristningen är den stora figuren i mitten, som Jan menar föreställer en svan, med långa ben och lång hals. När himmelsguden kommer till jorden för att befrukta och ge liv åt den, gör han det i form av en svan. På stjärnhimlen motsvaras den av stjärnbilden ”svanen” på norra korsets stjärnkonfiguration. En stjärnbild som i slutet av december, just när natten är som längst, ser ut att närma sig jorden som en dykande svan. Kanske är det ”svanen” som kommer till jorden med nytt liv och ljus? På ristningen har den en människoliknande arm som avslutas med en skålgrop som liknar en knuten hand.
Den vanligaste tolkningen av en skålgrop är att de spelat en viktig roll inom fruktbarhetskulturens yttringar för god skörd. En hypotes är att man rituellt malde säd eller offrade i dem för att få god skörd. Ännu mer spännande blir det förstås när man ser att raden med ben, som Jan menar symboliserar döda människor, och som aduranten följer mot dödsriket är på väg rakt mot skålgropen. Kanske är det till och med så att de ska offras…
Som med så mycket annat blir mystiken runt hällristningarna och andra fornlämningarna bara mer spännande ju mer man hör berättat om dem. Frågorna blir fler än svaren och något facit finns inte. Men vi hade en mycket trevlig kväll och vår logga får även i fortsättningen se ut som en skrattande liten avhuggen gubbe.