100 år är en mycket aktningsvärd ålder och just så länge har Sundals ryrs kyrkliga syförening funnits. Den startades år 1915 av lärarinnan Betty Larsson. Genom åren har det ägnats ofattbart många timmar till handarbete, bakning och ideellt engagemang.
På lördagen firades jubileet med ett riktigt födelsedagskalas i församlingshemmet. Syföreningsdamerna bjöd på ett fantastiskt kaffebord, med många goda bakverk. Det var sång av kören, tal, gratulationer, auktion, lotterier, en tillbakablick med bildvisning och utställning av en mängd fina handarbeten. Föreningen består i dag av ett drygt 10 tal damer och en herre, ordförande är Elisabeth Johansson och hon berättade att syföreningen genom åren samlat in stora summor pengar som man skänkt till bland annat kyrkans mission i utlandet. Bara under de senaste 10 åren har man tillsammans fått in över 156 000 kronor, det mesta från försäljning av handarbeten och hembakat vid syföreningens auktion.
Under sitt tal ställde Elisabeth frågan vad det är som gör en förening så långlivad? Kan det kanske vara de 5 framgångsfaktorerna som alla börjar på bokstaven K?. Kamratskapen där man tillsammans delar glädje och sorg. Kreativiteten som man får utlopp för i sitt skapande av fina handarbeten. Kaffet som bidrar till trivsel. Kyrkan där man har som gemensamt mål att hjälpa och Kristus som en stark, samlande kraft.
Dagens syföreningsdamer, deras föregångare och de före dem har alla gjort ett fantastiskt arbete genom åren. Nu börjar föreningens medlemmar bli äldre och av förståeliga själ handarbetar man inte längre lika flitigt som förr. Några av medlemmarna har faktiskt varit med i mer än 50 år! Detta plus att bankerna försvårat kontanthantering och gjort det krångligare för små föreningar, gör att man nu väljer att avsluta föreningsdelen. Men samhörigheten och den goda kamratskapen försvinner ju inte så man kommer naturligtvis fortsätta träffas ungefär en gång i månaden som man alltid gjort.
Byalaget, som har 86 år kvar innan det kan ha något firande av denna dignitet, vill gratulera och ödmjukt lyfta på hatten för dessa fantastiska damer, för deras samhörighet och för övertygelsen att om alla gör lite, blir det tillsammans något stort.