Så var det då nytt år och generösa december är utbytt mot snåla januari. Handlare som för bara några veckor sedan lockade med rökt lax och oxfilé annonserar nu extrapris på blodpudding och falukorv. Tiderna skiftar och vi får hålla tillgodo. Januari bjuder också på snö, kalla vindar och isiga vägar. Oxveckorna har börjat och det är långt till nästa ledighet. Men de största hjältar är de som klarar av den grå vardagen, så vi biter ihop, kämpar på och försöker glädjas åt det lilla.
Den nya almanackan öppnas och börjar fyllas på. Först är det nästan lite högtidligt med helt rena blad. Ett nytt år med nya möjligheter, dag efter dag som vi får ta för oss av efter bästa förmåga. Men sedan blir det vardag, tiden rullar på och vi glömmer att se det fantastiska i varje ny dag som kommer till oss.
Kanske börjar vi ångra nyårslöftena. Tankar om att kilona ändå inte syns under tjocka vinterkläder och att det är långt till badsäsongen smyger sig på, samtidigt som de där sista efterlämnade pralinerna i julens chokladask ropar till oss –”ät mig, ät mig”. Det är lätt att löftena börjar vackla. Varför ska just ett nytt år innebära nystart. Är det lättare att sluta röka eller börja springa den 1 januari än en disig onsdag i november? Blir man en bättre människa bara för att klockan slår 12 på nyårsnatten? Knappast.
Men ett årsskifte är en stark symbol för nystart och ingen är så beundransvärd som de som lyckas få bort de oönskade kilona och aldrig låter dem komma tillbaka, de som dammar av vandrarkängorna och aldrig låter dem bli dammiga igen, de som för alltid vänder ryggen åt de lockande tobaksbolagen och inte låter sig lockas mer eller den som tar kontakt med en människa på glid och aldrig låter henne glida igen.
Så kämpa på med falukorven, den grå vardagen och nyårslöftena.
2016 kommer bli ett toppenår!
/Susanne Borssén