Det var duggregn i luften, men det var absolut inget som hindrade Knyttebarnen att komma till Granan och träffas för en stund i skogen en lördag i april. Tidigare har hemsidan skrivit om de större barnen i Mulle och Strövare, nu har turen kommit till de yngsta av friluftsfrämjandets grupper-Knyttebarnen. De är 3 till 4 år och flera av dem har sin mamma eller pappa med.
Det första som händer är att barnen får en reflexväst på sig så att ledarna lätt ska kunna se alla, därefter går vi iväg till knytteplatsen. Det är bara ett par hundra meter, men har man korta ben kan det ändå kännas långt. När vi kommer fram tar alla barn plats i det mysiga vindskyddet. En av ledarna tar fram en massa burkar, varje barn har sin egen burk med sitt namn på, i den samlar man fjärilar i olika färger. Man får en fjäril varje gång man är med på Knytte. I dag får alla en grön. Det kan vara lite knepigt att skruva av locket på burken och blir ju inte lättare när man har vantar på, men ledarna hjälper tålmodigt till så att alla fjärilar och vantar till slut kommer rätt.
Nu är det dags att leka. Utanför vindskyddet tar vi varandra i händerna och bildar en så liten ring vi kan. Sedan blåser vi som om vi skulle blåsa upp en ballong, samtidigt som vi backar. Ringen blir större och större tills… ”poff”, den går sönder och barnen ramlar skrattande i mossan. Just när vi ska bilda en ny ring kommer det besök. Det är skräptanten som kommer. Hon berättar att hon är ute och går och att hon tänkte slänga lite skräp som hon vill bli av med. Då protesterar barnen och berättar för henne att det får man inte göra. Nu samlas alla i vindskyddet och skräptanten berättar om papper. Hon har med sig olika sorter och visar skillnaden på tidningar, blankt papper och kartong. Papper gör man av trä och om man lägger använt papper i återvinningen kan man göra nytt papper av det igen! Barnen lyssnar och berättar att man kan tända i pannan med papper också.
Sedan är det dags för det som är nästan viktigast av allt –fikastunden. Ur sina små ryggsäckar plockar de fram frukt eller smörgås och något att dricka. Vi sitter där och äter och pratar och har det väldigt trevligt. När alla ätit klart berättar en av ledarna om ormar. Hon visar kort på de tre sorters som finns i Sverige och berättar vad de äter och vad man ska göra om man ser en orm. Sedan får alla gissa hur långa ormarna kan bli. De måttar med händerna och kommer faktiskt ganska nära när man jämför med de tre olika snörena som ”fröken” har med för att visa hur långa de Svenska ormarna kan bli. Men sedan finns det ett snöre till, ett jättelångt! Det representerar världen längsta orm, nätpyton, alla knyttebarn hjälps åt att dra ut det 6 meter långa snöret. Till sist frågar hon om de kom ihåg vad man skulle göra om man ser en orm och alla barnen har full koll, inte röra den, gå därifrån och säga till en vuxen.
Nu är det dags för lek ingen. Björnen sover, björnen sover i sitt lugna bo… allt eftersom alla blir tagna blir det fler och fler björnar som sover i ringen och svårare och svårare att klara sig undan dem. När alla blivit tagna byter vi lek. Ledarna står i var sin ända och ropar ”kom alla mina knyttebarn”, som vad då? frågar barnen. Som älgar, svarar fröken och alla barn lufsar som älgar. Nästa gång blir det som harar, sedan som ormar, barnen får vara med och bestämma vilket djur man ska vara och det blir både kor, möss och grodor innan alla är nöjda.
En och en halv timma går fort när man har roligt. Det är dags att gå tillbaka till skidstugan och säga hej då. Det har varit en riktigt rolig och lärorik dag i skogen och man kan mycket väl förstå att det kommer barn från både när och fjärran, för att vara med i friluftsfrämjandets grupper på Granan. De proffsiga ledarna är så påhittiga och varvar lek och allvar på ett jättefint sätt.
Den 17 april är det Mulles dag. Mellan kl 11-13 är alla barn och deras föräldrar välkomna till skidstugan på Granan för att träffa mulle och hans vänner och lära sig mer om naturen.
/Susanne Borssén