Det snöade på morgonen, dagen då vårens vandring skulle äga rum. Men det blev uppehåll, molnen skingrades och solen tittade fram lagom till klockan blev två. Bilarna ställdes i Paradiset och vi gick norrut. Vi stannade flera gånger för att se och höra om intressanta platser. Första stoppet var vid en liten, liten äng som lång inklämd mellan bergen. Platsen kallas Lindeskogarns och här har funnits en liten backstuga, där Johannes Olsson bodde med sin hustru Sofia. Första huset var ett sommarhus som var så litet att bara en säng och en spis fick plats, Sofia fick då sova på trappan. Nästa hus Johannes byggde var lite större, ungefär 15-20 kvadrat. Ängen var tillräckligt stor för att föda en get.
Vi gick vidare förbi en plantering av masurbjörk och kom till ruinerna av en gård som kallades Knektebruket eller ”fiskarns”. Aplar och syrener vittnar om att det en gång bott människor här och en liten åkerplätt hålls fortfarande öppen. Här finns en bänk där man kan sitta och tänka på forna dagar eller bara vila en stund. Fina skogsvägar, genom en skog som alldeles snart kommer explodera av vår, leder oss vidare till torpet Kringlemyr. Här bodde paret Adolf och Matilda Olsson som delvis försörjde sig på hantverk, Adolf var duktig träskomakare och Matilda vävde. Deras son Johan bodde kvar ända fram till 1966, men nu är det fina lilla torpet en sommarstuga. Läget i en dalgång mellan bergen gör att platsen känns varm och ombonad. Ännu varmare blir vi när vi kämpat oss upp på ett av bergen för att njuta av vår matsäck. Solen, kaffet, smörgåsen och sällskapet, just där och då känns allt perfekt. Inte blir det sämre av att en fiskgjuse seglar över oss.
Men de fina skogsvägarna kallar och till slut går vi vidare ner mot Bollungen. Vi följer vägen utmed sjön. En flock kanadagäss som går och betar på ett fält räddar sig ner i vattnet. Vi går förbi sommarstugan som heter Långkaserna, den ligger fint med utsikt över sjön. Till slut är vi tillbaka i Paradiset, blåsippor och vitsippor blommar lite tveksamt, de tycker nog att det är aningen för kallt än. Här finns också gott om gullvivor som är redo att förgylla marken så fort våren bestämt sig.
Tillbaka vid bilarna tackar vi vår guide Roger för en fin vandring, det har varit en mycket trevlig eftermiddag.
/Susanne Borssén