Då var det dags igen. Det finns ingen hejd på promenaderna. Men det kan inte hjälpas för som jag tidigare nämnt har det blivit ett beroende. Angenämt sådant dessutom. Eller det kanske är väl magstarkt sagt, åtminstone innan jag tagit mig ut. Nog händer det att det tar emot. Nog händer det att jag tänker att jag inte orkar men då tänker jag på hur jag mådde för drygt nio år sedan. Ingen rolig tanke så på med paltorna och på’t igen. Av någon anledning blir jag ju dessutom bara äldre med åren och även om man faktiskt kan återhämta sig så blir det ju svårare och svårare ju äldre man blir. Jag fick dessutom bekräftelse på att jag gör rätt härom dagen då jag var på hälsokontroll på jobbet. Jag kan lova er att så här bra värden som jag har nu, se bild nedan, hade jag verkligen inte innan jag började med mina promenader.
Läs hela texten genom att klicka på länken nedan.
/Marjukka Sagesjö