Snart är julen här. Julen med all den goda traditionella julmaten, självklart måste det finnas sill, Jansons frestelse och ägghalvor, men för många är skinkan bland det viktigaste. I Sundals ryr finns det flera grisgårdar och här bor betydligt fler grisar än människor.
Grisarna äter mycket av det som odlas på åkrarna runt om i bygden och bidrar till att hålla markerna öppna. Om inget odlades skulle sly och skog snabbt ta över. Dessutom ger grisarna jobb i en bygd som annars har få arbetstillfällen.
Svenska grisar går alltid lösa, det finns inga som står i trånga bås eller ”burar”. De har tillgång till halm eller annat strö varje dag och de får ha sina svansar kvar, till skillnad från i många andra länder där man kuperar svansarna. Svenska grisar får antibiotika endast när de är sjuka, aldrig som förebyggande eller för att det gynnar tillväxten. De är dessutom helt fria från de så fruktade multiresistenta bakterier. En svensk liten smågris får gå med sin mamma i fem veckor, i andra länder är det oftast bara tre.
Varje år säljs mellan 6000 – 7000 ton julskinka. För att få fram så mycket till december måste man frysa eller koka och vacuumpacka skinka under stor del av året. Grisarna föds, växer och slaktas i en jämn takt, året runt. De tar ingen som helst hänsyn till topparna under grillsäsong och jul.
Att vara konsument är inte lätt, det finns så oerhört många val vi måste göra. Är angoragarnet i tröjan ryckt från en levande kanin? Är fotbollen sydd av ett barn? Har kaffeodlaren fått rimligt betalt? Valen är många och ibland är det inte svart eller vitt, utan snarare en grå snårskog. Men med en svensk julskinka på bordet kan man vara säker på att man bidrar till öppna landskap och till fler arbetstillfällen på landsbygden!
/Susanne Borssén
.