Ett val för landsbygden

Av , augusti 30, 2018 8:36 e m

Så är det dags för val igen och alla partier säger som vanligt att de är landsbygdens vän och förkämpe, allt för att vinna röster.

För oss som bor här är landsbygdens frågor såklart viktiga. Mår landsbygden bra, så mår dess invånare bra. Tyvärr blir vi färre och färre då allt fler bor i städer. 84 % av svenskarna bor på 1,3 % av landets yta!

Trots att forskning visar att folk på landet mår bättre. Frånvaron av storstadens stress, negativa miljöpåverkan och anonymitet ger hälsa och välmående. Barn som växt upp med djur och natur blir senare i livet, friskare, mindre kriminella och mer ansvarstagande. Ändå kommer landsbygden ofta i andra hand. Indragen offentlig service, uteblivna satsningar på kollektivtrafik och vägar, nedläggning av skolor och äldrevård, dålig lokal service, långt till utbildningsmöjligheter, kultur, bibliotek och sporthallar gör det svårare att bo leva och utvecklas på landsbygden. Standardökningen som landsbygden upplevde på 50 och 60-talet har sakta bytts mot nedläggning och avfolkning.

I praktiken blir det en ”klassning” av invånarna, där boende på de större orterna erbjuds full service medan landsbygden får finna sig i det underförstådda budskapet att de inte tillhör de utvalda, de är mindre värda och får klara sig själva. En segregation som det sällan talas om.

De flesta kan inte tänka sig ett Sverige utan Stockholm, tyvärr verkar många kunna tänka sig ett Stockholm utan resten av landet. Politiker pratar om mångfald som något positivt, men omfattas även landsbygdsboende? Utgör vi verkligen en del av den önskvärda mångfalden?

Av många ses landsbygden bara som en bidragskrävande romantiserad relik, med midsommarstång, julkärvar och röda stugor som  stressade storstadsbor besöker under storhelger.

Nästan alla stadsbor säger sig älska landet, och att vilja vara med och bestämma om jord och skog, vindkraftverk, naturreservat och rovdjursrevir verkar vara mer angeläget ju längre bort de själva bor.

Minoriteten som bor utanför ”tullarna” kommer snart vara för få för att ha något att säga till om.

Men om man byggde en ogenomtränglig mur runt en storstad, en mur där ingen och inget kunde passera, så kan man lätt räkna ut vilken sida av muren som får klösmärken först.

Människor på landet är ofta företagsamma och driftiga. De har sunt förnuft och är vana vid att klara mycket själva. De är ofta starkt rotade till ”sin” plats och känner gemenskap till sina grannar.

Får de bara det minsta lilla uppmuntran så har de framtidstro och en sammanhållning som kan förflytta berg. Men de betalar skatt som alla andra och är därför värda att få ta del av samhällets resurser, precis som alla andra.

Hela Sverige ska leva får inte bara vara en tom slogan. Om inget görs för att jämna ut förutsättningarna kommer alla bli förlorare i framtiden. Fler kommer flytta till städerna, hus kommer bli tomma, marker växa igen och landsbygd bli till glesbygd. Bristande förståelse kommer att skapa ett ”vi och dom” och människovärdet kommer avgöras av var man bor.

Varje dag finns det massor av val vi kan göra. Vissa helt betydelselösa, andra betyder mycket. Vad och var vi handlar, var vi placerar våra pensionspengar, vart vi åker på semester, vilken bil vi kör osv. Man kan välja att engagera sig och leva offensivt eller luta sig tillbaka och låta någon annan göra allt som man tycker borde göras.

En enda röst kanske inte betyder så mycket. Men ”någon annan” kan aldrig göra dina val lika bra som du…

 

/Susanne Borssén

 

.

Lämna ett svar

Panorama Theme by Themocracy