Årbols handelsbod

Av , april 30, 2019 1:03 e m

Kören under ledning av Björn Fredriksson

Det var verkligen fullt drag församlingshemmet när den årliga vårfesten gick av stapeln. Våren sjöngs in ute på trappan, det var en aning blåsigt, men vad gör det när vår fantastiska kör sprider en sån varm och härlig stämning. Sedan en rad välkända och omtyckta sånger klingat ut bjöds vi in till kaffe, smörgås och kaka. I vanlig ordning såldes det åror som man kunde vinna gotte-hinkar eller kaffe på.

Årets vårtalare Christina Milén Jacobsson talade om den efterlängtade våren, hur fantastiskt det är att naturen vet vad den ska göra och att det fungerar varje år! Det fina talet handlade också om bygdeutveckling och vikten av att skapa mötesplatser, ett ämne som verkligen träffade mitt i prick eftersom årets vårspex handlade om ”Årbols handelsbod”, en plats där man kunde träffas. Hon läste till sist den tänkvärda dikten av Tage Danielsson ”En droppe droppad i livets älv, har ingen kraft till att flyta själv. Det ställs ett krav på varenda droppe: Hjälp till att hålla de andra oppe!”

Så bjöds vi in till Årbols lanthandel där Chefen Jenny och den anställda Sally hade fullt upp med att packa upp varor och ta emot kunder. Sally, alias Björn Karlsson, som i år var blond, men med lika opraktiskt höga klackar som vanligt, har jobbat i affären i 15 år och ska snart kanske få börja lära sig göra tidningsreturer…   I ett högt och medryckande tempo fick vi serverat en mängd gamla goa låtar. Ett litet rött paket, Kaffe utan grädde, Money money money, Banankontakt och många fler.

Man gör en finsk dansbandslåt, komplett med kör och ståbas och extra allt, av baksidestexten på ett paket Oboy !

En försäljare kommer och försöker sälja ”Den berömde Dr Sloan´s liniment, ett bra patent som gör dig ”hot”, det travas endast en liten skvätt, ut sköna bruna flaskan med Sloan´s porträtt…”.

 

 

”Angelica” som varit i lagårn sen 5 på möra gör en underbar tolkning av en ensam nödställd dräng som sjunger sin refräng  ”Mjölkbil ta mig med, till en plats där människor bor, här är öde alltför öde, mjölkbil ta mig med…” Men jag vågar lova att alla var mycket nöjda över att vara just där man var denna eftermiddag i Sundals ryr. Det hördes inte minst på applåderna som aldrig ville ta slut efter föreställningen.

 

/Susanne Borssén

 

 

.

Lämna ett svar

Panorama Theme by Themocracy