Vårvandring

Av , maj 6, 2019 7:38 e m

I vanlig ordning sken solen när byalaget hade vandring vid bokskogen på Kroppefjäll. Kan faktiskt bara minnas en enda vandring under alla år då det regnat. Vi samlades vid lövskogen ungefär en kilometer norr om Granan. När ryggsäckarna var på plats och kängorna knutna tog vi rygg på vår guide för dagen, Sigvard Lindhe. 

 

Efter bara en liten bit söderut tog vi av mot väster och kom ganska snart till torpet Lunnekullen. Här bodde i mitten och slutet av 1800-talet en Jacob Andersson med sin familj, men det är främst en av sönerna vi fascineras av, den blinde Kalle. Han skickades till Manillaskolan i Stockholm som på den tiden var skola för blinda och döva. Där fick han lära sig spela och bygga fioler. Det berättas att när han senare kom tillbaka till hemmet, fick han hjälp av vänliga grannar med att tex ta upp potatis då  satt han under tiden på gärdsgården och spelade för dem.

 

Så vänder vi helt om och går österut, ner från fjället. Här är stigen slingrande, besvärlig och stenig. Vi sänder en tanke till ”blinne Kalle” som måste gått denna stig många gånger utan att se något. Lunneklev heter just den bergsskreva, men det finns många fler. Sigvard berättar att här finns en fastighetsgräns på kartan som är taggig som ett sågblad, med 77 linjer! Förmodligen för att man även tog hänsyn till höjden när man drog gränsen.

Sandbäcken

Sandbäcken är vårt nästa hållpunkt, torkan har gjort att det bara rinner lite, lite vatten i den. Vi beklagar oss en stund över bristen på regn och hoppas att det inte ska bli som förra sommaren.

Så kommer vi till Trötatorpet. Där bodde Soffi, hon dog år 1943, 92 år gammal. Såvitt man vet bodde hon på torpet ända till slutet. Det finns en liten slät plätt framför ruinen, annars är det bara stenblock runtom. Soffi var en riktig kraftkvinna som gjorde dagsverk runt om i bygden. Här plockar vi fram våra termosar och tar en liten paus.

TrötaSoffi

12 personer var med på vandringen denna gång

På väg tillbaka till bilarna går vi förbi platsen som kallas ”tullporten” här höll det till en skogvaktare som hade uppsikt över vägen så att ingen obehörig kunde stjäla virke på fjället. Under hela vår vandring har vi njutit av fin natur, bokskogen är underbar på våren, och som vanligt har vi pratat om allt mellan himmel och jord under vår promenad. Ett härligt sätt att umgås. Socialt samtidigt som man får motion. Tillbaka vi bilarna tackar vi vår guide och hoppas att byalaget ordnar fler vandringar.

 

/Susanne Borssén

 

.

Lämna ett svar

Panorama Theme by Themocracy