Det är inne att umgås ute

Av , januari 26, 2021 6:32 e m

Om det är något gott den här pandemin fört med sig så är det att många börjat umgås mer utomhus. Man träffar släkten och grillar korv, man går en promenad med vännerna eller dricker varm choklad  med barnbarnen insvept i filtar ute i trädgården. Vid skidans hus på Granan har det stundtals varit kö till de tre grillplatserna när många gjort en utflykt dit under vintern.  Det är sannerligen härligt att se att våra traditioner och vanor med kalas och firande inte blir inställda, utan bara omställda.

December var grå och mörk, men delar januari har bjudit på vit snö och de dagar solen förärar oss med sin glans är verkligen välkomna.  Just en sådan dag packade jag hund, man, kaffetermos och ett paket korv.  Så snörde jag på kängorna och tog en tur till en av grillplatserna på Sundals ryrsleden. Den som ligger precis över Kärrs bergtäckt.

Snötyngda grenarna hänger över stigen, det gäller att huka sig för att inte få en dusch med snö i nacken. Luften är kall, frisk och krispig, vintern visar sig denna dag från sin absolut bästa sida. Hunden hoppar runt oss av glädje. När vi närmar oss känner vi lukten rök, någon före oss är redan där. Vi vill inte störa och i dessa coronatider är det verkligen  inte läge att tränga sig på.

Men när vi kommer fram till vindskyddet är det ingen där, fast resterna av en falnande eld är fortfarande varma. Eftermiddagssolens bleka strålar skiner när vi lägger ett par tidningspapper och några nya vedträd på elden, vi blåser lite på glöden och strax sprakar en trevlig liten eld.

Som vanligt tittar vi på utsikten, det är något med utsikt och människor, blicken dras automatiskt mot horisonten. Där ser vi silon i Brålanda, där är ett vindkraftverk och där är spetsen av Halleberg. Åkrarna i Sundals ryr är platta och vita av snö, visste man inte kunde man lätt missta dem för att vara sjöar.

Det är en kall dag, jag värmer händerna mot elden medan jag väntar på att det ska bli bra glöd för att grilla korv. När man tittar in i elden är det lätt att drömma sig bort, begrunda det som varit, reflektera över det som är och fundera över det som ska komma. Stort som smått, allt och inget. Att titta in i en eld är så ursprungligt, något människan gjort i tusentals år. Lågorna dansar medan den bleka solen snabbt sjunker ner mot de snöiga tallarna.

Borde man ta ett rejält grepp om 2021 och avge löften om att ta vara på varje dag som att den vore den sista, göra det absolut bästa av varje dag ? Men kanske är det för klyschigt och kanske är den ambitionen för hög.  Måhända nöjer vi oss med att göra något litet som är bra varje dag..

Grillad korv med senap, fin utsikt, sällskap, en värmande eld och kaffe. Vad mer kan man begära….

 

/Susanne Borssén

Lämna ett svar

Panorama Theme by Themocracy