Det är något med mornar, något med att få se dagen före andra, att få lite försprång i en tävling som är helt betydelselös. Att vakna till i höstklar luft, blinka mot gryningsljuset eller knyta halsduken hårdare när en kall vind vill blåsa bort sängvärmen från nacken. En kort promenad kan få dagens gungbräda att väga över mot plus.
Vem blir inte lycklig över ett morgonmöte med ett rådjur? Trots att vi ser dem så gott som dagligen. Mornar bär på nyfikenhet att upptäcka, en vilja att ta sig an och välkomna dagen. Att välja att se glaset som halvfullt. En strävan att hitta ljusglimtar även om himlen är blygrå.
När vi sover händer mycket som går oss förbi. En räv som tassar runt husknuten, en katt som tar en mus. För det mesta får vi inget veta och så ska det kanske vara. Vi kan inte tro att just vi ska få veta allt. Men några av hemligheterna kan vi se spåren efter. En flock vildsvin på väg mot Häljebyn har inte gjort något för att dölja sina spår. Att försöka tyda och se nattens hemligheter är ofta en tjusning i sig, men just dessa spår är kanske inte vad vi önskar oss mest.
Men vi får inte välja, inte bestämma allt. När morgonljuset blir starkare blir världen större och med den insikten om vår litenhet. Vi får inte bestämma allt. Men en morgonpromenad, den får vi bestämma över.
/Susanne Borssén
.